83. Offra allt för någon annans dröm. Erika

😏 Det är tungt just nu. Dels har vi ”suttit” här i över 4 veckor, och det är snart 6 veckor sedan vi låste Ättehög för sista gången. För 10 veckor sedan slutade jag jobbet, världens bästa jobb. Så här långt har emigrationen från start i januari kostat oss drygt 100.000 sek inkl hotellnätter och öl i Danmark.

Bara mitt lastbilskörkort kostar ca 25000 sek, en ny mobil 10.000 och hyrbilar, hyra och mat rusar iväg trots att vi håller i pengarna och lagar den mesta maten själva.

Pengarna är en sak som stressar mig, det erkänner jag, att vårt sparkapital minskar med stora tuggor. Trots att jag visste att det skulle ske har jag i livet den hårda vägen lärt mig värdet av ihopsparade slantar.

Det kommer dröja över en månad till innan vi kommer få vår första lön. Och den baseras ju till 80% på Markus körning. Mitt bidrag blir 3 timmars extra körning per dag, till hans 11. Omvänt mot tidigare då jag haft en hyfsad lön och inte behövt vända på slantarna. Jag ser oerhört mycket fram emot den dagen vi är ikapp, när vi kan börja spara pengar igen till våra framtida drömmar som bland annat stavas timmerhus och rosa Cadillac.

När jag skriver detta är det tidig torsdag morgon och vi åker ännu en oerhört rak väg mellan bostaden i Garson och körskolan i Steinbach, ca 45 minuter söderut. Markus har uppkörning idag och om ett par timmar har han förhoppningsvis dominerat både Pre tripen, Air brakestestet, backningen och uppkörningen och har Class 1 körkort.

Köra long haul lastbil mellan Kanada och Californien. Det har varit Markus dröm i många år. Inte min.

Han frågade mig redan första veckan då i mars 2018 om jag kunde tänka mig att emigrera, jag svarade ”ja, varför inte!” Och med tiden kom frågan upp om inte jag också skulle köra lastbilen för att det vore bra bland annat för att vi snabbare skulle spara ihop mer pengar. Jo visst, klart jag kunde göra det, mycket hellre än att bara sitta bredvid, fila naglarna och hjälpa till med pappersjobb och annat praktiskt.

Jag har aldrig varit bang för att lära mig nya saker, har tänkt att ” om någon annan klarar det så är det klart att jag också gör det!” Att köra lastbil har aldrig någonsin crossat my mind, alla möjliga idéer och tankar har susat förbi mellan öronen men aldrig det, så varför gör jag detta nu, lever någon annans dröm? För att jag vill.

Tanken är oerhört lockande, att vi som Team Sweden kör tillsammans genom Amerikatt, i vått och torrt, gör det fullt ut tillsammans, och jag inte bara som ett blont bihang. Det känns bra, och ska bli skitkul! Det är det redan, fast nu är det som sagt tungt.

Fattar du att man inför uppkörningen ska lära sig rabbla maaasssssor av lastbilsdelar på engelska, inte bara det, man ska dessutom säga att dom är hela, rena, utan skador, utan läckor, korrekt kopplade osv osv.

Pre tripen som är första delen av 4 på uppkörningen, tar bara den 20 minuter och består av ett konstant rabblande från början till slut!

Så här börjar den; Man ställer sig framför lastbilen och börjar rabblandet: ”Checking truck and trailer, no body damage. Nothing hanging or leaking under truck and trailer. Vehicle parked on level ground. Im going to check that the brakes are applied and block the wheels.” Sen öppnar man förardörren, kollar så båda handbromsarna är utdragna, hoppar ut igen, öppnar luckan till ”Cabbyhole”, plockar ut de båda träklossarna, och lägger dem framför o bakom ena hjulet.

Nästa steg är ”Checking the front lights.” Då hoppar man upp på fotsteget, knäpper på ljusknappen, vrider på tändningen, sätter på helljus och höger blinkers. Hoppar ner, ställer sig framför lastbilen och säger medans man pekar på det man menar; ”Clearance and ID lights, clean and working, highbeam and right signal, clean and working.” Hoppar upp, halvljus, vänster blinkers, hoppar ner ställer sig framför igen, pekar o säger; ”Lowbeam and left signal clean and working.” Samma visa med varningsblinkersen.

Sen är det dags för speglar, huv, kofångare, grill, nummerplåt innan man öppnar huven och ställer sig beredd; ”Air intake, filter, secure, no damage. Turbo, secure no damage no leaks. A/C and Alternator, secure no, damage, no leaks. All hoses and wires, secure, no damage, no leaks, properly connected.” Belts, check for tension and wear, fan secured no damage and no broken blade. Radiator, bracket, hoodhinges and straps, no cracks and bends, air dryer, gouvernor, secured, no dramage, no leaks. Frame, crossmembers, suspension, spring mount, spring, shack, axle, shock, airbag. Secure, no damage no leaks, airbag properly inflated. Herregud, sedan bromsar, däck, stänkskydd osv. Det var ena sidan. Av motorn. Pjuuuhhhh!!!

När man gått igenom varenda pinal på detta vrålåk så sätter man sig i hytten varav de sista minuterna består av genomgång från golv till tak, ”nothing lose on the floor that can interfear with the pedal, ratt, stol, mätare osv. Klar med Pre trip.

Nu kommer den värsta delen, del 2, den stavas Air brakes. En 30 minuter lång session där man ska testa systemet med att få upp tryck (Psi) ner tryck, mäta tid, mäta saker, gasa, bromsa, dra i spakar OCH rabbla saker man inte begriper på ett trovärdigt sätt. Man får inte ha ett enda fel heller. Det känns tungt.

Jag tycker jag kämpar. Inte min dröm att köra lastbil. Inte min dröm att lära mig samtliga delar på en lastbil. Jag har inte gnällt en enda gång om detta dessa veckor. Det är mitt val och jag vill göra detta, trots att jag har ZERO intresse, alltså har jag ZERO rätt att gnälla, bit ihop och fixa liksom.

Häromdagen var det lite gnäll från högre ort, ni vet snubben som gärna deklarerar sin ståndpunkt vitt och brett, förklarade onödigt tydligt för femtielfte gången att han tyckte det här med Pre trip i allmänhet och Airbrakes i synnerhet var fullständigt jävla idiotiskt, och därför gick det inte att lära sig, när man var noll motiverad, svärord svärord svärord etc. Men då lackade jag lite, och upplyste herrn om sina 20 års erfarenhet av att köra lastbil i Sverige, om den samlade kunskapen (iofs rätt begränsad eftersom han är sjukt lågutbildad) men ändå! Jag upplyste Gud allsmäktige om att hans fru hade NOLL intresse för detta men att inte ett uns gnäll hade sluppit ut från hennes söta mun, restmycase liksom.

Så bit ihop, väx upp och gör detta nu. Punkt. Så se på farao, grabben satte pannan i backen och lärde sig idiotin och var 100 redo för sin uppkörning med glans.

Han har lärt mig massor, massor om lastbilar, körning och annat bra att veta. Men allt detta känns rätt övermäktigt just nu, tänk att 5000 bitar pussel ska få plats i en 500-kartong, typ. Så jag ställer många frågor, för att jag inte får ihop det, jag fattar inte än trots att det är logiskt. Så då vill jag inte ha irriterade svar, då tänker jag inte fråga mer så är det.

Men vi kämpar båda två, trots att det är tungt. Inte barnen-i-Biafra-tungt direkt, men du fattar!

Del 3 av uppkörningen är backning, den är jag inte ett dugg orolig för, sista delen är 20 minuters uppkörning i stan, med alla knepiga korsningar, gångare, hjärndöda mottrafikanter osv med detta långa stela ekipage, knepigt som tusan men är inte speciellt orolig för det heller trots osynkad k*kväxellåda (citat du vet vem).

Pre tripen kan jag i sömnen, men Air braken känns som oöverstiglig just nu, nästan, klart jag klarar det om en vecka, det finns inget alternativ.

Lastbilskörkorten är just nu förutsättningen för vår gemensamma dröm, ett timmerhus på vår egna ranch mitt ute i ingenstans i framtiden. Min dröm om en rosa Cadillac tänker jag inte tulla på, och jag förutsätter att M stöttar mig lika mycket som jag gör med hans dröm, så funkar det nämligen. Så det är hans dröm som gäller nu, så att min och vår dröm kan bli sann framöver.

PS, grabben klarade ju såklart körkortet i torsdags, med glans, är så stolt över honom!! DS