🍟 Nu jävlar drar det ihop sig. Jag har precis gått vidare i processen och haft min andra intervju med John, åkeriets Business Developer.
Han berättade bland annat hur de nästkommande stegen ser ut för att vi ska veta hur allt ska gå till för vidare emigrering. Det ska inte sägas något annat än att den kanadensiska rekryteraren vallar mig. Efter att intervjun var klar mejlade han mitt anställningsavtal, och DET är verkligen en milstolpe.
Nu när jag lagt på ska jag skriva ut det, signera på samtliga ställen, scanna in det och sända åter pronto. I morgon när han fått dem i sin inbox, skriver han ut dem och knallar ner till Migrationsverket, MPNP och lämnar in alla dokument.
Nu känns det ”på riktigt”. Och nu infinner sig nästa fas strax, en Skype-intervju med MPNP om 1-3 veckor. Jag kommer punktmarkera mejlen för en gångs skull för att inte missa länken till intervjun. Det blir en ovanlig känsla!
En vild gissning är att myndigheten kommer ha ytterligare sisådär 1000 frågor om varför, hurför, inför och justför VI ska flytta till Kanada. Varför jag, och vi är bättre än alla andra, hur vi sticker ut ur mängden. Erika blir ju titt som tätt anklagad för att sticka ut lite för mycket och jag är ju heller ingen dununge direkt, så det är bara hoppas de gillar rosa. Efter det kommer väl några hundra andra saker som ska fixas men John vallar mig och Erika trixar så det löser sig säkert.
En av de roligaste sakerna som kom upp är att när vi anländer finns en färdig budget till oss så säkert vi klarar oss på de pengar vi har. Jag har ju inte direkt VM-medalj i budget, men min livskamrat har. Det passar mig som handen i handsken. Så just nu är det som sagt bara att parkera häcken framför mailboxen och vänta.
Mackan & Erika 