💥 Allting går att sälja med mördande reklam, verkar det som! Många av oss har fyndat på Blocket, eller stått där på den genuina, romantiska lantliga bonn-auktionen en solig försommardag, och hejdlöst ropat på något föremål, eller en hel låda, som i bästa fall kan kallas för Kuriosa, och definitivt inte Antikt, som i värt mycket pengar.
I bilen hem är man fortfarande på synnerligen gott humör, och även hemma. Man kånkar in kartongen och släpper ner den på köksbordet. Medans dammet lägger sig i köket kikar man förhoppningsfullt ner bland de gamla vackra sakerna med patrina, eller ” möget” som min käre svåger med all säkerhet skulle uttryckt sig. Och visst, man är väl inte helt nöjd med alla sina ”fynd” efter ett tag, det ska ändå erkännas.
Samme svåger som med glädje, eller iallafall bävan hjälpte oss att flytta mina grejjor från Ervalla i somras, och nästan stum av beundran torrt uttryckte sin känsla för mina ”antika” saker när han såg en ytterligare en hel container full av gamla saker; ”Jaha, ännu mera mög!”
Vi har alla olika smak, som tur är, gällande män, kläder eller inredning. Och jag har alltid varit svag för gamla prylar. Jag tror det har att göra med min fars engagemang i Hembygdsgården i Ervalla.
Han slutade som ordförande där för några år sedan, efter ca 30 år på den posten. Så redan som barn fick man följa med in på upptäcksfärd i de stora gamla ståtliga timmerhusen i talldungen bakom affären i byn. En rostig nyckel öppnade de knirrande blåa pardörrarna, och i dunklet smög man från rum till rum och tittade – inte röra för guds skull! – på alla spännande gamla föremål från svunna tider. Gamla strykjärn, plättlaggar och dockvagnar trängdes i rummen med breda golvbrädor och vackra handmålade tapeter. Jag njöt i fulla drag kommer jag ihåg.
Som sagt har jag ett nedplockat timmerhus bakom knuten, och ena garaget fullt av fina gamla saker, en del finns även inne i hemmet, som de fantastiska Redahyllorna, sockerlådan med kniv och äkta sockerkona i, scatullet med snapsflaska eller pottskåpen vi har till sängbord.
I garaget finns förutom spegeldörrarna och fönstren till timmerhuset, en hästkärra, paketcykel, gamla kyrkbänkar, spinnrockar, zinkbaljor och flätade lövkorgar, med mera med mera.
Precis som glädjen när man fyndat dessa saker, på auktion eller på blocket, precis lika stor är sorgen nu när jag måste göra mig av med dem. Även om det bara är saker, så är det något speciellt med gamla saker, de har liksom en själ där under patinan.
Men men, förhoppningsvis får någon annan glädje av vissa saker, jag berättade för min favoritsvåger Daniel att jag sålt ett par bänkar för dyra pengar så konstaterade han torrt ”jaha, det finns fler än du som är dumma i huvudet!”. Jag gillar dig också Daniel, och du kan tro att vi fnissade skadeglatt Markus och jag när du och din härliga fru Sanne var här häromsistens och hon entuiastiskt kånkade ut zinkbaljorna, strykjärn och en del annat ”mög” och lade det i er bil, så att de kan pryda ert hem framöver!
Det har blivit en del Blocket-annonser, men det är alltid drygt och tidskrävande att hålla på med. Så någon Blocket-addict som Kikki Danielsson kallar sig är jag inte, jag brukar men knarkar inte Blocket-annonser.
Inom kort kommer det som sagt en firma som köper det mesta av vårt bohag, det som inte kidsen vill ha, och sedan flyttstädar åt oss, perfekt deal!
Nästa gång vi ska till svågern ska han nog få en liten present, visst skulle han bli glad över ett par spinnrockar och en gammal telefon?
Mackan & Erika 