127. Ett dygn i Yuma. Livsfarliga micropopcorn, bakfylla och revolvrar. Erika

😃 ”Vi kör till Yuma”, sa han. ”Det blir kul” sa han. Jösses, inte mycket kunde vara mer felaktigt…

Det började så bra, efter vi lossat havren i Phoenix i förrgår skulle vi ha drygt ett dygn över innan lastning i Yuma, 3 timmar bort, och solsken, +33 grader i vackra Arizona, det kunde väl inte gå fel?

Yuma ligger i stort sett på Mexikanska gränsen och är en liten stad som på pappret borde vara najs att befinna sig i för lite ledighet. Storebror Phoenix är alltid proppfullt av lastbilar så makens förslag att lämna storstaden lät helt ok så visst vi styrde kosan sydvästerut med siktet inställt på ett skönt dygn.

Maken lade ut texten: ”Du vet, vi kan åka o köpa en grill och en köttbit, lite gott vin och hitta en mysig parkering, sitta ute i solen och bara njuta.” Vi kan promenera och bara ha det bra, sovmorgon, rajtantajtan och mysfrukost och framförallt duscha både ikväll och imorgon innan vi sticker, så vad säger du gumman?!”

Jag köpte rubbet, lät ju kanon! Sitta i solen med lite gott i glasen, fnissa och äta gott med onödigt snyggt sällskap, taget!!

Mmmhmmm, efter någon timmes körning bromsades det in i en ytterst spanskinfluerad håla med flagnade tacoskyltar, banjomusik och tumbleweed stora som 850’s studsande över den trasiga stekheta asfalten.

Vi skulle tydligen in på ett lokalt Food Mart nu, istället för det Yumanska Walmartet ”vi” såg framför oss nyss mitt i makens broderade text, men visst vi knallar in här och införskaffar grill kött sallad och alkoholhaltiga drycker!

Jomenvisst, inget, nada, noll av det på inköpslistan nedplitade fanns att tillgå på detta ställe. Jo, ölliknande föremål men det räknas inte. Vi fick reda på att på Cirkle K, macken 200 meter bort otippat nog hade ett generöst spritutbud så vi knatade dit. Helt plötsligt, utan att jag då noterat hur – hade listan decimerats och prioriterats om till exklusiv förmån till berusningsmedel. Ok, jag är numera rätt flexibel och bråkar inte om småsaker som i det här fallet mat mm.

Redan i dörren till macken mötte vi en ytterst lokal förmåga beväpnad med hölster samt tvivelaktigt uppsåt. Denne mexikanske rejält fårade Zeb Maccahan stegade ut i takt med sitt klingande välutrustade pickadollhållare och pröjsare värdiga en b-vitaminknarkande Tom Selleck. Ops! liksom men vi fångade dörren med foten och klev in. Förutom chips godis och biltillbehör, fanns det hyllmeter med alkohol på denna lokala Statoil.

Bakom den numera sedan någon vecka i dessa Corona-tider obligatoriska skivan av hängande plexiglas över kassadisken fanns det sprit i mängder. Så dagens inköp blev två gigantiska Smirnoff ice, en kvarting rom samt ett par blannevann av typen Coca-cola. Vi hade ett par påsar micropopcorn samt lite lime i hytten så allt var upplagt för en synnerligen trevlig eftermiddag och kväll. När rednecken helklädd i grönt med rejäl picka framför oss i kassan äntligen shoppat klart kunde vi knata ut med fynden. Nu var vi ännu mer svettiga trötta och smutsiga och såg fram emot en skön dusch innan övriga aktiviteter kunde påbörjas.

Truckstopet Flying J / Speedway ett stenkast öster om Yuma var målet. En snabb koll som jag alltid gör i appen ”Trucker path” visade att senaste recensionen skriven två dagar tidigare klagade på att duscharna var ur funktion, men herregud det måste ju vara fixat för länge sedan eller hur!!? En annan recension klagade på att stället var skitigt, en riktig soptipp med otrevlig personal som utseende och attitydmässigt hade platsat i vilket Mexikanskt gatugäng som helst. Lät ju sådär.

Nåväl vi svängde in på plejset ifråga, vi hade ju inte så mycket annat att välja på heller, och tog ett varv runt den relativt lilla lastbilsparkeringen. Ytterst i en rad var det ledigt med ok gångavstånd in till mackbyggnaden där dusch och toa fanns. Jag for runt i hytten och fixade fram duschväskor och lade dryck på kylning mm men när min käre man drog i handbromsarna kollade jag ut genom passagerarfönstret. Ingen lastbil som närmsta granne men väl tre stycken överfyllda sopcontainrar. Yummi. Plus 33 grader och doften från dessa blandades med den numera traditionella urindoften som ingår i truckstopsparkeringskitet.

Hade ju vart najs med en grill men att slå ner oss härute gick fetbort!! Sopcontainrarna spred generöst ut sin last och överallt låg det plast glas och diverse vidrigheter så vi fick hålla till i hytten helt enkelt, nåja vad är en bal på slottet.

Notera gärna att reklamjingeln för detta stopp redan hade farit rejält med osanning för kvar i det ytterst välbroderade säljsnacket kunde intet längre skådas av ”grill” ”kött” eller ”sitta ute i solen”. Inte ens om en skit-god vilja skulle kunna uppbringas skulle inte heller ”mysig parkering” kunna appliceras så långt ögat nådde…. Jag funderade starkt på vad min anmälan till Konsumentombudsmannen skulle innehålla för tårdrypande historia men totalt bortkollrad av min onödigt charmige make lät jag detta passera, ännu lyckligt ovetandes om att det bara var toppen på detta Mexikanska sopberg. Suck!

Gillaläget.se liksom. Kläderna var klistrade på kroppen så vi högg tag i duschväskorna och promenerade i den stekheta solen bort till macken. Redan ett par meter innan de skitiga dörrarna såg vi lapparna. ”SHOWERS ARE DOWN. UNTIL FUTHER NOTICE”.

Ehhhh… inte ett helt populärt budskap om jag underdriver skit-mycket. M klev fram till kassadisken och ifrågasatte starkt och länge detta besked. Det hjälpte föga. Det enda det resulterade i var en pappmugg gratis is. ”Tack..!” Det visade sig att duscharna varit paj i över en vecka på grund att avloppet var undermåligt då det trillade det upp super-nasty vatten genom golvbrunnen i duschen. Huvudtanken med en dusch är ju i normalfallet den omvända, att det smutsiga ska rinna neråt och bort från en liksom, inte tvärtom.

Jaha vad göra? Bita ihop käkarna, knyta nävarna i fickorna och genomföra en s k raggardusch där det i beskrivningen ingår ett gäng våtservetter samt ett antal ofräscha kroppsdelar. Sammanför dessa två delar frekvent och resultatet blir ok.

Så upp med samtliga fönster i lastbilen för att cirkulera hettan, slänga in en micropop och dela upp isen i tvenne muggar innan alkoholintaget kunde påbörjas. Klockan var typ 15 på eftermiddagen och det blir ju inte roligare än vad man gör sig eller hur! Och faktum är den hyfsat frostiga stämningen från undertecknad med tanke på avfallsdoften, det alltmer frekventa antalet envisa flugor inne i hytten, hungerkinkigheten och det innebrända solstols-sittandet avtog i takt med antalet ”men skål då, älskling!” och graden av både trevlighet, fniss och verbala lustigheter steg markant.

Ett par timmar senare var det dags att pudra näsan och snäppet gladare än sist petade vi med fötterna upp de skitiga dörrarna och vi gled in på damernas resp herrarnas. När jag var klar och tryckte upp dörren med armbågen hörde jag min makes tydliga stämma bortifrån kassan. På ljudnivån kunde jag urskilja de stora tydliga bokstäver han kommunicerade med till en av gängmedlemmarna som nollställd stod bakom disken och lyssnade, inte särskilt imponerad av budskapet från min man.

Mycket riktigt. Möjligtvis något extra rak i ryggen på grund av micropopcornen… typ… meddelade han hur fullständigt ur-uselt det var att ; 1. Inte laga duscharna 2. Ha så ofantligt skitiga toaletter. Föreståndaren dök upp och M travade ivrigt fortsatt upplysande efter denne in på kontoret varav jag valde att ställa mig och vänta tyst i ett hörn. Ännu ett exempel där vi klockrent kompletterar varandra. Under de 15 minuter de var där så hann gängmembern i kassan knacka på kontorsdörren två gånger för att förhöra sig om att allt var ok med föreståndaren, samt att kontrollera ifall ordningsmakt skulle tillkallas. Med tanke på att samtalet iallafall från ena parten hördes ut genom den stängda dörren så är det inte utom att man förstår dessa funderingar.

Detta ofrivilliga sammanträde slutade med att M med diskret bister min klev ut från kontoret med en lapp innehållandes ett telefonnummer i sin hand. Väl ute i lastbilen ringdes detta nummer upp varav det visade sig gå till någon form av läskigt ”071”-nummer. När jag såg min makes bolmande öron och om något ännu mer bestämda steg rikta sig mot macken ännu en gång valde jag att stanna och vänta i hytten. Med mig själv slog jag tyst vad om när och i vilken form jag skulle återse maken igen. Handbojad eller icke var huvudfrågeställningen ärligt talat.

När missförståndet med telefonnumret var utrett ringdes det omedelbums upp och en högst troligt i sammanhanget oskyldig telefonist fick sig en rejäl skrapa och hela historien sig till livs trots att han vid upprepade tillfällen försökte meddela uppringaren att ansvarig chef tyvärr inte var på plats förrän nästa morgon.

Efter tredje beskrivningen av den superskitiga svabbens bruna ränder på golvet framför toastolen lades luren på och den uppsluppna stämningen i vår kvava flygfäberikade hytt återuppstod.

Det ytterst kloka – oftast i efterhand- konceptet ”varannan vatten” var inget vi studerade närmare denna kväll beklagligtvis vilket skulle uppdagas inom kort.

Morgonen efter kunde följande upplevas i hytten; plast och papper efter 5 micropopcornpåsar, smält is på golvmattan, ett snarkande värdigt de sammanlagda sågverken på Vancouver island, flugors surrande samt ett konstigt dovt dunkande. Strax innan vi hann uppleva något av detta väcktes vi hänsynslöst av ett kompani stridsvagnar körandes på 1:ans växel (om de har någon?!) vilkas band aldrig hade varit närmare en fettspruta än fem kilometer. Det skrek, rasslades, tjöt och skakades högljutt bredvid oss i säkert 10 minuter men det visade sig vara den lokala sopåkaren med för den regionen – högst normal standard på stridsv.. sopbilen som han tömde de överfulla containrarna bredvid oss med.

Eftersom vår säng är alldeles lagom stor är det i sällsynta fall endast några cm som skiljer oss åt men denna morgon var det varmt klibbigt och syrefattigt oavsett var och hur nära vi låg, vilket gjorde att samtliga fönster vräktes upp och morgonhettan kunde cirkulera. Snabbt uppdagades det dock varifrån dunkandet kom ifrån. Inifrån mitt huvud tyvärr! Jösses vilken pina, inte blev det på något vis lättare av att min make – även han med betongkeps – rått hånskrattade åt mina kval och pipanden. Huvudvärk, kallsvett och veckans bubblare – ett lätt illamående gjorde denna morgon ur-usel. Adderat med avsaknaden av toalett (om man inte räknar den äckliga 100 meter bort) , rinnande vatten och tröstande sällskap blev den om något ännu mer skit-ur-usel!!

Ett par alvedon lite kaffe och en två kvadratcentimeter stor baconbit gjorde dock att jag var pratbar efter ett par timmar. Innan dess hann jag pipa lite till, torrkräkas hängandes halvnaken ut genom ena sidorutan vid huvudändan av sängen, Lilla Skutt-gråta uppgivet i kudden och pipa ytterligare ett par gånger. Givetvis utan minsta antydan till tröst av ovan nämnde man. Inte de stoltaste ögonblicken i mitt liv det ska erkännas!

Detta dygn i Yuma kommer vi definitivt minnas och faktum är att redan på väg därifrån fnissades det lite på två håll här i hytten, men lyd ett gott råd – ät aldrig aldrig någonsin micropopcorn om du mot förmodan skulle befinna dig i Yuma!!!