123. Bacon, brass och skrabbelucker. Erika

Två centimeter är oftast jättekort. Gällande glipan i ”dörren” till toabåsen inne på truckstopen så är dylikt mått dock gigantiskt.

Att kliva in genom dörren och snegla mot båsen för att liksom i ögonvrån få en hint om vilka som är upptagna medför en känsla av någon slags fluktande olust. Inte nog med att det ofta fattas 30-50 cm dörr undertill och diverse fötter kan skådas fritt, till och med grannens hand eller unge kan titta fram när man sitter där och skyndar sig.

Det värsta var ju på ett ställe där jag på bråkdelen av en sekund insåg att det satt en bresande karl med nedhasade brallor innanför båsdörren på damtoan med den även i detta fallet grovt onödigt stora glipan! Herregudminskapare vad jag hann uppfatta på denna microsekund alltså!

Att karlar smyger in på damtoan kan jag förstå, med tanke på informationen jag ytterst motvilligt mottager från min äkta hälft angående aktiviteterna, hygienen samt övrig status på herrmuggarna så verkar dessa ställen vara rena rama svinstiorna. Skyltar som uppmanar folk att inte tvätta kroppsdelar i handfaten till exempel. Har aldrig skådat en dylik text på damtoan. I rest my case.

Jösses, inte ett inlägg till om detta tänker du! Nej helt rätt nu byter vi ämne!

I andra änden av skalan hittar vi det man gillar att stoppa i munnen. Imorse vankades det ännu en gång ljuvlig frukost här i lastbilshytten. Under färden från den Kanadensiska gränsen söderut genom Montana är vägen inledningsvis hyfsat rak. Så det går till och med bra att brygga kaffe utan att det spillde över så mycket!

Markus började att köra idag och jag fixade frulle. In med ett gäng bacon i micron och under tiden vispade jag omelett. Lagom till Klippiga bergen serverades chauffören omelett med bacon samt kaffe. Mums!

Häromdagen testade jag att göra små pannkakor i äggtillagaren i micron. Det finns potential där kan konstateras, så recept mottages tacksamt! Jag kommer nästa gång att testa min fars klassiker ”Skrabbelucker”.

Alltid när man var liten och åkte på vintersemester till Sälen så vankades det Skrabbisar ett par gånger den veckan och farsan ställde sig att vispa ihop smeten som skulle klickas ut i gjutjärnspannan på vedspisen precis när smörklicken tystnat.

Att njuta dessa varma fluffiga tingestar med strösocker var ett sant nöje och en sällan skådad delikatess. Jag är fullt medveten om att resultatet i micron icke kommer bli detsamma och sakna både den torrmjuka spröda fluffigheten samt de brända fläckarna som täcktes av extra mycket socker. Bara doften gör det värt ett försök!

Apropå dofter är det flera nya som kan läggas till ens doftgalleri. Förutom den asfaltsvarma doften av diesel blandad med urin på lastbilsparkeringen är den sötrökiga doften av Brass, Cannabis rätt frekvent både i Kanada och USA. Numera är det lagligt att röka gräs i Kannuckien vilket i våra ögon är helt galet. Inte bara på vissa restauranger kvällstid utan på flera av arbetsplatserna vi besöker dvs hos våra kunder där vi ska lasta eller lossa kan det tydligt märkas doften av brajja. Känns verkligen sådär att truckförare eller annan personal är pårökta.

Överallt ser man butiker som säljer gräs. ”Adult or medical use” till och med till husdjur, eller hur!!? Helt sjukt! Finns till och med Cannabis-drive in!! Är man folihatt går man lätt upp i brygga här för är agendan att fördumma, förslöa de alltmer beroende medborgarna till max är målet snart nått, mer om detta i kommande krönika dock.

Vissa dagar här är extra långa, som idag till exempel då vi måste tillryggalägga ca 900 Miles för att hinna till kund i Phoenix kl.13.00 imorgon torsdag. Dessa 1450 km kommer vi ha avverkat på ca 17-18 timmar och dra handbromsen vid midnatt. Då är det skönt att låta tankarna vandra och tänka på framtiden där vi sitter och lyssnar på en sprakande brasa i vedspisen med kok-kaffe, nygräddade Skrabbelucker och endast skogens ljud utanför knuten.

Då gör det inget att glipan till toadörren är två eller fyra centimeter eftersom ingen varken hör eller ser oss där i vårt timmerhus i skogen.