121. I nöd och lust. Lumparhumor och tjejsnack. Erika

I en lastbil 24/7 så ställs Nöd och Lust till sin spets!

Obs! Känsliga läsare varnas!😬

Under epitetet ”nöd” i regelboken ”Förhållande A-Ö” kan man finna följande exempel; (OM det nu hade funnits en dylik manual vill säga) Kunde även passat in under rubriken: ”Vad du under några som helst omständigheter INTE skall göra om du vill fortsätta vara attraktiv och manlig inför din fru” alternativt ”Vad du definitivt skall göra om du aldrig vill ligga mer”

Nåväl, här kommer (skräck-) exemplet:

Baj*a med dörren öppen, gärna ”tillsammans” med polaren på videosamtal i mobilen, rapa alfabetet och ge varandra high five efter en stinkande brakare. Med rosor på kinden och solsken i blick komma ut från muggen och ivrigt berätta om konsistens, storlek och antal spolningar samtidigt som det droppas svordomar strumpor och kallingar innehållandes läskiga spår för att inte tala om kroppsdelar i form av avklippta tånaglar, navelludd och skäggmjäll vilka avyttras och bildar ett spår fram till soffan och det av ölburkar pizzakartonger fjärrkontroller och diverse pappers och plastförpackningar våldtagna soffbordet dignar av det sk grabbiga förtrycket. (Herregud hoppas jag kan komma på fler positiva saker med män snart blir ytterst fundersam när skriver detta…)

Jag säger ba ”stopp!” och ”Lägg av!” med barsk röst, precis som jag med pondus som en talgoxe framförde till de attackerande zombiersarna i Walking dead huset på Universal studios, LA när vi var där nyligen.

Denna Grabbighet beskriven ovan ska med största tydlighet skiljas från det närbesläktade ordet Manlighet.

I stort sett varje gång min kära man pratar med sina av hankön sk vuxna svenska kompisar så avhandlas det avföring. Obegripligt!!! Och äckligt!! Och avtändande! Och allmänt barnsligt vidrigt ointressant och fullständigt onödigt!!

Jag kan omöjligt förstå varför man vill dela dessa upplevelser med någon annan, det har hänt fler än en gång att jag lämnat över min örsnäcka eller stängt av videokameran på mobilen när vi ringt upp någon av hans så kallade vuxna normalbegåvade vänner, måttet var även rågat häromdagen när en kvinnlig äldre nära släkting började berätta om sin avkomma så att säga, jag säger bara jösses!!

På riktigt, vill ni ha beröm eller en fet smäll? Är det fler fruar än jag som lider av detta syndrom vad vi nu ska kalla det? ”Post-traumatisk-pott-träning-åhhhhg-duktig-idiot!” Eller??

Pjuuhhhh, är vi överens om vart gränsen går nu gällande aktiviteter inom ramen Gustavsberg med omnejd!? OM man inte vill förbli evig läskig ungkarl vill säga!?

Jag gillar min mans släktingar och vänner, gillar många av dem störtmycket, tro inget annat, de har många fina sidor som uppväger detta udda något underliga behov att prata om sina behov så att säga.

För övrigt har graden av grabbighet ökat lavinartat här i hytten, även det djupt oroväckande.

Det läskigaste av allt är att undertecknad, ä.k ”den pryda frun” har börjat vräka ur sig grabbiga skämt, uttryck och även svordomar modell grövre. Jag blir själv lika chockad varje gång jag kläckt ur mig något dylikt och får smärre panik när jag tänker på hur jag låter och beter mig om ytterligare ett halvår, hemska tanke! Bitvis kan man tro att det är två lumparpolare som a la Beavis & Butthead sitter och fnissar här i hytten.

Som balans och motvikt till denna grabbighet måste vi båda två aktivt jobba mer på rosaglittriga enhörningar dvs tjejjigheten så naglar, håruppsättningar, diettips, skvaller, ljusa toner och rosevin, doftljus och allmän mysighet. Det går sådär. Just nu är ställningen 98-2 till Grabbigheten, även om denne har fyra röda kort, två utvisningar och tretton självmål och Tjejjigheten varit nära att lämna walk over ett dussin gånger.

Vi gjorde ett allvarligt försök för några veckor sedan när M skulle färga mitt hår. Jag såg framför mig fniss, choklad och bubbel under de timmar aktiviteten skulle ta, kanske lite nagelfilning och lösögonfransar skulle hinnas med, det fanns liksom inga gränser enligt mig. Resultatet, håret alltså, blev i slutändan bra, vägen dit bestod av en ljummen Coca cola, en chokladkaka samt en radda högljudda svordomar när håret skulle kletas in. Så snart det var väntetid så pep dessutom frisören iväg som en avlöning för att kolla på amerikansk fotboll i trucker loungen med andra chaffisar.

Så detta försök till tjejkväll… vad ska man säga… en början absolut men det finns grov utvecklingspotential inom detta gebit så att säga.

Jag har världens bästa man, han är inte det minsta feminin även om han så smått börjat förstå sig på kvinniska. Han är urtypen för en manly man kryddat med en rätt stor dos grabbighet. Stor hårig högljudd doftande …. manliga dofter… Och han anstränger sig för min/vår skull det vet jag. Håller upp dörrar, håller handen, leker julafton för min skull.

Han är oerhört manlig som sagt och låter mig vara yberkvinnlig, pratar med djup röst, flörtar, tvinnar den vilda mustaschen, har pondus, kan massa saker om sport och fordon, och det bästa, ett stort hjärta av guld! Han är bäst!

Men ibland saknar jag mina tjejkompisar extramycket… inte minst svägerskorna. Att gå och shoppa, snacka lite skit över en kaffe eller ett glas vin, jämföra naglar och håna andra tjejer, prata om sina mäns tillkorta- och tilllångakommanden osv.

Ser fram emot att vår kompis Nisse kommer, han bangar inte för att ha en rosa boa det vet jag, det gör iofs inte min rara make heller, och vår Svensk-Kanuck Patrik som har vi inte heller träffat på länge, sist följde han med mig och tjejshoppade underkläder på Victorias Secret, verkligen schysst att offra sig tycker jag eller hur!?

Så jag tar tacksamt emot tips på hur balansen kan jämnas ut här i hytten, så att grabbigheten kan få sig en jämn match, annats kommer jag vakna upp om ett par månader med orakade armhålor, yfront och strumpor på golvet, hemska tanke! Vänta lite nu…. jag HAR orakade armhålor, yfrontlångkallingar och våra strumpor befinner sig på golvet ibland… ku*en också!!!! 😬😱😳