120. Gästinlägg av Nils-Erik Grönvall. DE GJORDE DET!

NISSE. Vår bästa gemensamma vän som är en av få saker/människor vi saknar och längtar efter från Sverige.

Nisse, även kallad ”Världens bästa Nisse” är killen vi delat mycket med, glädje som sorg. Killen som vi bodde granne med i Tågarp som alltid ställde upp vare sig det gällde att prata bort en stund, knäcka ett 6-pack eller skjutsa oss till och från världens ände typ.

Här skriver han några rader angående vår emigrering och det bästa av allt är att han kommer och hälsar på oss här i januari!!

”DE GJORDE DET

Hösten 2017 snackades det mycket i en lägenhet i Tågarp. Stora gården Ättehög med sin parkliknande trädgård stod tom och en trädgårdsmästare och en chaufför skulle slå sina påsar ihop och vad kunde passa bättre än ett stort hus med en magnifik trädgård?

Jag såg fram emot att få mina vänner inom gångavstånd och ett och annat upptåg blev följden av detta.

Knappt hade flyttlasset blivit avlastat förrän BOMBEN briserade, vi planerar att emigrera till Kanada!

Nu hade jag ju hört detta från Mackan några gånger tidigare och tänkte att det gällde någon gång sen i framtiden, men jag hade inte tänkt på att även Erika var inblandad denna gång och Erika är inte känd för att inte göra verkstad av snack så plötsligt bollas det idéer, svärs över korkade MPNPformulär och ofungerande teknik för dokumentation inför flytten.

Samtidigt som jag var imponerad över det driv och den entusiasm som Erika och Mackan uppvisade kunde jag inte låta bli att sörja över att det ”dreamteam” som skapats kring Ättehög så snart skulle splittras igen…

Dagar blev till veckor och sedan till månader och plötsligt meddelades det att nu var allt klart och jag ombads hämta upp dem i Småland där deras lånebil skulle återlämnas.

Visst, inga problem. På vägen hem säger Mackan i förbigående att om jag inte hade något bokat på kvällen när vi kom hem kunde jag kanske skjutsa dem på ett ställe till? Det gick att lösa och plötsligt är vi på väg över bron till Danmark med skuffen full av väskor. Nu var det skarpt läge insåg jag.

Jag är imponerad över att de vågade ta steget och verkligen göra allvar av en dröm i ett fjärran land. Mina farhågor att inte kunna hålla en lika tät och underhållande kontakt har hittills verkligen kommit på skam och dagens teknik gör verkligen världen mindre!

Visst är det tråkigt att inte kunna knalla upp över fälten till gården, öppna dörren, skrika RÖV och därefter umgås, ta en öl och bara ha det allmänt bra men samtidigt har vi fått så mycket annat att prata om och så många skratt av dråpliga situationer ute på de nordamerikanska vägarna.

Under ett videosamtal ropar plötsligt Mackan till Erika att vända kameran och kolla i mötande filer. Åtta stora JD-tröskor med följevagnar dragna av IH Quadtracar kommer rullande på motorvägen. Det ser man oerhört sällan i Sverige.

När detta skrivs är det bara drygt två veckor kvar till min länge emotsedda resa över för att äntligen återse mina käraste vänner och hänga med dem under några dagar. En resa som jag misstänker komma följas av fler.”

Nils-Erik Grönvall

Ja ni hör ju själva, vilken kille! Vi ses snart Nisse!!!

2 kommentarer

  1. Haj! God jul och gott nytt år!
    Jag följer er på Facebook, mycket intressant. E di sant att man får myed mad I Kanada. Ha de gott! kör försiktigt!
    Mvh Peter

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s