114. Punka, privatliv och planer på 4000 km. Enkel resa. Erika

🚚 Och här satt vi nyss och planerade kvällen när Gud eller Satan (fritt val) gav oss en käftsmäll som sa ”POFF!” Jättehögt.

Om Gud funnits hade han instämt i visdomsorden vi läste någonstans häromdagen: ”The sound you hear while making plans is God laughing.”

Vi är i slutfasen av denna tripp med lastbilen och imorse, några miles in på den Kanadensiska sidan börjar vi diskutera dagen och kvällen. Ibland stannar vi nämligen redan under dagen och duschar på ett truckstop för att sedan ha valmöjligheten på kvällen att köra till sent och stanna var vi vill, till exempel på en trevlig rastplats, och sova direkt. Fördelen med att göra så är att dusch-köerna oftast är obefintliga på dagen, man är pigg och det är ljust.

Man kanske kan tycka att man ska hinna med massor på de 3-4 dygn en enkel resa tar. Hmmm det är väääldigt olika kan jag meddela.

Denna kväll skulle vi ha närmare 6 timmar tillgodo innan lossning av grönsakerna från Kalifornien klockan 00.10 på natten. Så diskussionen gick vild angående när och var vi skulle stanna, samt alla sakerna vi skulle hinna med.

Vi skulle duscha, äta, tona mitt hår – ja du läste rätt, berättar mer sen! Vi skulle kanske till och med äntligen hinna fixa lite ihytten och städa ur ”cubbyholen” de utrymmen på var sida om hytten man har tillgång till främst via luckor på utsidan.

Jag hade till och med laddat ner en film som skulle avnjutas innan lossning så dessa 6 timmar skulle minsann utnyttjas till fullo! Då sa det ”POFF!” Jättehögt.

Punktering.

Ok, vad göra, jo först skriver man ett mejl till kontoret, och väntar sedan på att få svar på vad man ska göra. Inte ringa om det inte tar med än 30 minuter. Så funkar det. Vi körde till sidan om vägen, stannade, gick ut och kollade och mejlade.

Skadan på däcket var skaplig, det hade inte sagt PANG men den gick heller inte att laga provisoriskt.

Efter ”linkning” i låg fart mot den verkstaden vi fått tilldelad, byte av däck och ut på vägen igen så hade vi tappat närmare tre timmar.

Ok, 3 timmars kväll kvar, det funkar ju bara vi får stuva om lite och kapa i planerna, det gäller att vara flexibel i detta yrke, det har jag lärt mig!

Så färga hår, hmmmm den aktiviteten skulle nog banne mig kanske hinnas med ändå, optimist är man ju så full gas framåt!

Vi körde på i knappt en halvtimme när M kommenterade en lastbil på omkörning. Denne påbörjade en omkörning för att sakta ner bredvid trailern och köra upp och gestikulera. Inte på något sätt med långfingret som en del gör utan mer med hela handen, en slags flaxande rörelse. Ehhh jaha, han kör om oss, slår på varningsblinkersen och svänger in på en grusparkering. Vi följer givetvis efter.

Den vänlige chauffören Stewart i en blå Freightliner Argossy som bara den var lite kul att se – klev runt vår trailer i snålblåsten i T-shirt och träskor och påvisade att slitytan på ett däck hade lossnat och det syntes bara i farten så vi hade ju inte upptäckt det.

M är ju kungen även av rundsnack så ytterligare en timme försvann inklusive kontakt med åkeriet diskussion och så vidare. Vi skulle inte byta ut det däcket trots allt, ok vi kör vidare.

Jag har ju jobbat som planerare/dispatcher tidigare samt haft eget företag så jag är van att planera och organisera. Att tänka om och prioritera är något jag kan, inte alltid vill men det är en annan sak.

Kvällens ursprungliga planer var ju att dra i handbromsen på ett schysst truckstop, fixa lite med lastbilen, boka en dusch, färga mitt hår under jubel och gamma, snygga till oss, käka lite god mat i lugn och ro och jaa ha en trevlig kväll med en film i väntan på att någon timme före midnatt infinna sig hos kund för att lossa tio över tolv. Allt detta sket sig big time.

Dessa 6 timmar blev till slut 1,5. Vi var på plats utanför kund vid 22-tiden, fick käka lite rester ur kylen, krypa ner i bingen oduschade och så vidare.

Jaja, vad är en bal på slottet… helgen skulle ju sen tillbringas i Las Vegas så vi hade haft lite extra brådis ner och lyckades köra in ett dygn tack vare vår schyssta dispatcher så ordnade sig allt med tider och vi skulle ha 2 lediga dygn i syndens mecka ihop med ett svenskt par på besök.

De fick bevittna hårfärgning live på vårt hotellrum, och tur var det kanske att M fick lite moraliskt och praktiskt stöd i denna helt nya aktivitet. Offret ifråga intog för säkerhets skull en hel del bubbel, Fireball och annat lugnande. Dock var M jätteduktig och rätt tålmodig måste jag säga och även om bilden ser ut att innehålla dränkning av halvklädd hustru så gick allt bra. Håret blev fixat, i glada vänners lag, den efterlängtade helgen gick som planerat och vårt privatliv fick lite nödvändig uppmärksamhet med snygga kläder, karatehångel och episka drinkar på Hard Rock cafe, Bellagio och Flamingo i Las Vegas.

Sedermera blev det städat i Cubbyholen, dock har vi ännu inte lyckats se filmen för att uppkopplingen lämnar rätt mycket övrigt att önska men det ska väl ordna sig vilken vecka som helst.