110. Spypåsar, Swedish fika & bullshit. Erika

Nyss trippade jag ut ur hytten med dagens tredje soppåse. Att jag blev glodd på ovanligt mycket beror på att jag var iklädd ett underställ jag fått i present dagen innan av min högst älskvärde man. Att han köpt den på pojkavdelningen på Walmart, att storleken var 10-12 år och att mönstret var Sonic the hedgehog var en bidragande orsak. Att det dessutom var y-front var nog avgörande. Bara Peltorkåporna som saknades om du frågar Benny T.

En åtsittande pyjamas på en blond 40-taggare i träskor och Raybans var tydligen en syn för gudarna. Tyckte tydligen publiken bestående av vinterklädda amerikanska damer som ställt sig bredvid målet för blonda dam, soptunnan bredvid ingången till truckstopet.

Kolla klippet här:

Våra dagar är fantastiska, vi har skitkul nästan hela tiden. Mest beroende på sällskapet, att vi båda har osedvanlig högklassig humor och njuter av varandras sällskap, är lika barnsliga och har nära till fniss. Vi trivs också med jobbet, dagar som i förrgår när allt klaffade med körning, trafik, lossning, kollegor och trevliga kunder är verkligen jättehärliga! Men också beroende på omgivningen och det höga flödet av glädjebefrämjande situationer och medmänniskor.

Så vi tycker oss vara glädjespridare. Det behövs såväl i Sverige som i Kanada och USA. Alla skiner upp som man ler åt, hälsar på eller håller upp dörren åt, ofta frågar vi en annan väntande chaffisen bredvid om han vill ha lite kaffe eller skiva melon till exempel, och det lilla ger en glad medmänniska.

Det finns så mycket som är o-roligt. Hemlösa knarkande tiggande människor som gjort o-bra val i livet. Svärande chaufförer som skadeglatt på CBn påpekar hur ”fel” man backar eller kör, kallar varandra assholes och diverse andra kryddade uttryck. Folk som ljuger en rakt upp i ansiktet och pratar dynga. Så onödigt.

Ytterst o-kul är också vissa personer som jobbar på helt fel ställe med totalt fel attityd. Det har hänt mer än en gång att jag kommit ut från ett Shipper office hos kund med tårar i ögonen och eller frustrerad över den superdryga personen i luckan, avsaknad av information eller som igår 9 timmars väntan på lastning.

Så mycket bullshit man matas med via media och omgivningen. Det sk ”klimathotet” till exempel. Definitionen på bullshit borde vara klimatfobin som är allmänt rådande bland skoltrötta likesberoende tonåringar och deras lattepappor. Orkar knappt prata om det.

Vi trodde vi skulle ha möjlighet att svinta in på kontoret häromdagen. Vi var i Winnipeg under 2 dagar när lastbilen var på verkstan så vi hade tänkt att transportera oss ett par mil utanför stan till Lockport där åkeriet ligger. Men efter det inbokade bankbesöket, tömning av postboxen, nödvändigt mat-handlande och bötesbetalande så hann vi tyvärr inte. Tilläggas ska att när vi på förmiddagen efter lossning klockan 0500, och hade ställt av trailern på ett ställe och lastbilen på ett annat, fått skjuts till ett hotell så var vi rätt möra och hade stort behov av sömn efter ett 30-timmars pass, så det blev dusch och sömn den dagen.

Innan vi insåg att vi inte skulle hinna till HK och våra trevliga kollegor som vi inte sett på 2 månader, så hade vi köpt en stor kartong munkar på The kaffeställe, Tim Hortons, som det kryllar av här i Kanuckien.

Planen var att glida in på kontoret och sprida lite glädje, bjussa på munkar och lite ”Swedish fika”, som det inte kryllar av direkt. Här tar man med sig eget kaffe till jobbet, sitter vid sitt skrivbord och missar alltså de energigivande pauser med dessutom gratiskaffe som vi i Sverige skulle försvara med högafflar om det skulle dras in.

Vi hann inte, så munkarna placerades på fikabordet i verkstan till grabbarnas stora förtjusning. Visserligen stod det en gigantisk plastpåse med godis och det låg tjusiga thanksgiving-kakor på allas platser helgen till ära, men lite munkar är aldrig fel. Förra gången vi var på verkstan fick vi utan prut låna en av pickisarna och köra runt och uträtta våra ärenden. Alternativet hade varit en taxi, eller en taxi till och från en hyrbilsfirma. Så som ett tecken på vår uppskattning ställde vi även då en röd kartong munkar på deras bord. Så lite det behövs för att glädja sina medmänniskor, att få lite munkar eller att få låna en pick-up!

Häromdagen inträffade ett kraftigt utbrott av ”Manflu” lokalt här i hytten. Det resulterade i en sängliggande kvidande super-o-tuff trucker-kille som under 24 timmar blev förvandlad till en jättebebis med svettig panna och pipande röst. Jag förpassade givetvis honom i slafen och rattade ekipaget under närmare 11 timmar så vi kunde fullfölja vårt uppdrag, inget snack om saken.

Men det slog mig plötsligt hur läget kunde bli om spy/magsjuka skulle inträffa, hemska tanke! Så om man inte hinner stanna vid en dylik katastrof så ska vi iallafall ha bruna tjocka påsar nära till hands, Gud förbjude men man vet ju aldrig, uppenbarligen kan även min manly man drabbas av elaka baciller, så bäst att vara förberedd, så det inte blir läskig bullshit även här!

Annonser

4 kommentarer

  1. Som vanligt är ni lika fantastiska och skriver så underbart med humor och ironi. Så kul att få följa er ärliga och härliga resa. Jag hejar på er allt jag kan här hemma i Svedala. Kramisar 💖

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s