108. Kvinnor kan, faktiskt! Markus

Straxt innan läkarteamet anländer

Nu har det hänt. Det stavas Manflu. Som en blixt från klar himmel fick jag plötsligt när jag körde, mitt under färden, någonstans mellan 56 och 73 graders feber. Celsius.

Jag lyckades transportera mig den långa sträckan från förarstolen till sängen och efter denna otroliga arbetsinsats svimmade jag.

Jag har i efterhand fått reda på, och har små minnesfragment av, att en specialutbildad intensivvårdsgrupp bestående av tre specialläkare, sju specialsjuksköterskor och fjorton tekniker fick jobba skift under det dygn utbrottet av Manflun varade. Enligt fakturan har det gått åt 6,3 kubikmeter koksaltlösning, 19,6 liter saltsyra, 4 paket Bamseplåster, 17,2 miles bandage, gipset ska vi inte tala om, sista lastbilen har inte kommit tillbaka till gipsfabriken än men det lutar åt 97 ton…-ish, 4 grillade kycklingar och en skruvtving.

Dessutom kommer det gå åt en onämnbar massa fogskum, målarfärg och plugg för att täta hålen efter alla gipsställningar, hjärt och lungmaskiner och inte minst den väggburna öltunnan som var kopplad till droppställningen så jag fick livsuppehållande vitaminlösning bestående av humle och korn. Syrgastältet och vinschen fick vi dock behålla för eventuella framtida behov.

Som ni förstår så dog jag varannat hjärtslag, minst. Men som sann Göing man är har man inte tid att checka ut för jobbet är ju inte klart. Trots att jag i denna ytterst svåra stund knappt återhämtat mig från chocken av att vara nära döden, så vill jag uppmärksamma att min kära fru gjorde en förvisso marginell insats så var den avgörande. Den hjärtmassage hon gav mig för att hjälpa läkarteamet puttade mig över kanten till jordelivet, samtidigt som hon körde vilket bevisar att kvinnor kan.

Under nästan mirakulösa episka former tillfrisknade jag redan efter 24 timmar och hade jag inte lidigt av grav ateism hade jag kunnat överväga att bli nästan religiös.

Ärligt talat, det kan ha förekommit enstaka inslag av smärre överdrifter ovan. Jag vill bara berätta att jag älskar min fru, hon är iskall och låter mig vara sjuk. Jag vaknade upp dryga 600 miles närmare målet och kan bara konstatera att vi är ett grymt team!

PS. Dryga 600 miles blir nästan 1000 km med denna lastbil fullastad, vilket är skitlångt- dessutom som nybörjare, är banne mig inte lätt för en rutinerad chaufför, så hedra den som hedras bör!

Jag älskar dig min kära hustru, och sänder mina varma tack till läkarteamet!

Annonser

2 kommentarer

  1. Kan man annat än älska er humor och fantastiska ordbehandling. Hoppas ni håller er friska och krya i framtiden så man kan få förmånen av att fortsätta deltaga i era resor.
    Styrkekramar till M och bra gjort E
    🌹 🌹 🌹 🌹 🌹 🌹 🌹 🌹 🌹 🌹 🌹

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s