106. När är man svensk? Gästinlägg av Patrik Anias.

Vårt första gästinlägg av vår gode vän Patrik Anias, fd Svensk, som bott i Kanada i ca 7 år. Han insåg hur Kanadifierad han var när han mötte oss två på flygplatsen och den första tiden i nya landet när vi högt och lågt med nya ögon påpekade ditt och datt hur annorlunda allt var. Läs hans egna ord nedan:

Patrik Anias: När är man Svensk?Jag har alltid sett mig som helsvensk. Ja, i Sverige var det ju ingen stor grej eftersom alla(nåja, kanske inte riktigt alla) är svenskar där. Jag firade nationaldagen lite sådär försiktigt som bara svenskar kan. Jag menar, vi vill ju inte slå oss for bröstet och/eller riskera att kränka någon, gubevars.

Jag höll alltid på de svenska när det var OS/VM/EM eller vad det kan ha varit. Ganska så vanligt svensk, med andra ord.Efter att jag flyttade till Kanada i februari 2007 började något hända. Helt plötsligt blev det en del av min identitet att vara svensk. Jag fick ofta frågan var jag kommer ifrån och då svarade jag stolt Sverige. Numera säger jag ibland att jag ar från Skandinavien eftersom jag inte är helt stolt över mitt gamla hemland längre.

Men hursomhelst, då helt plötsligt blev jag Patrik, han från Sverige. Och jag kände mig jättesvensk och pratade varje år om att man skulle baske mig lära kanadensarna hur man firar midsommar, äter kräftor och helst av allt surströmming. Men varje år var det något lass som behovde fraktas fran punkt A till B, C eller någon obskyr punkt D, så detblev liksom aldrig av.

Men svenskheten har funnits där.Utan att bli för politisk, det lämnar jag med varm hand till Erika och Mackan, ser jag ju vad som händer i Sverige. Och även om det är svårt att få en nyanserad bild av hur invandringen har ser ut, eller hur sjuk- och äldrevården fungerar så har jag ju insett att allt inte är frid och fröjd ”där hemma”. Så jag har aldrig känt att jag vill flytta tillbaka till Sverige. Nu ska man ju aldrig säga aldrig, men som det ser ut nu blir det bara Sverige på semester.

Och så, en strålande sommardag i Juli vänds min värld uppochned! Min gode vän Mackan och hans bedårande hustru Erika landar med buller och bång. Jag möter dem på flygplatsen och visar dem det pinsamt lilla jag kan om Winnipeg. Jag har förvisso bott utanfor stan i över sju år, men spenderar 300 dagar om året pa vägarna så det har inte blivit mycket turistande.

Men åter till turturduvorna. Det första som slog mig var att jag reagerade negativt på deras kommentarer om hur korkat är inte ditt eller hur dumt är inte datt, nar det kommer till hur man gör saker i Kanada. Inte så att jag blev arg eller så, men jag reagerade, och det forvånade mig. Till saken hör att jag håller med dem om allt de säger, men blev ända lite stött, eller vad man ska kalla det.

Sakta borjar det gå upp ett ljus for mig. Jag har blivit kanadensifierad! Jag har sakta vant mig med att; maten smakar Borstj, var/vad man än äter(förutom pa ”The Keg”). Att man alltid ska dränka Pommesarna i sås, och ännu hellre täcka allt med ost. Att det i matvaruaaffären bara finns, i princip, fyra sorters korv. Smokies(tjockisar man grillar), cheddar smokies(samma som smokies men med, ja du gissade rätt, ost i), bacon cheddar smokies(forklaring överflödig) och hot dogs. Det finns alltid ett stort urval av fabrikat, men i stort sett är det bara dessa fyra sorter som finns. Och att alla ”livsmedel” ar fullproppade av tillsatser.

Likaså har jag vant mig med hur illa det ar ställt med bilkörningsförmågan hos folket här. Det kan ju i och för sig bero på att jag bor i en småstad ökänd for sina, även med kanadensiska mått dåliga bilförare. Jag har till och med kommit på mig själv med att reagera på när folk svär for mycket, något jag faktiskt fick påpekat for mig att jag gjorde då jag flyttade hit av de svenskar som hjälpte mig komma i ordningdå.

En positiv sak med att ha ha två purfärska svenskar i sin omgivning är att nästa sommar kanske det verkligen blir ett svenskt midsommarfirande i Kanada!

//Patrik Anias

Erika & Markus; Tack Patrik! För dina reflektioner, din vänskap och för alla dina tips och råd! Man ska inte kalla nya saker i ett nytt land korkade utan bara annorlunda och såklart kommer vi också bli Kanadifierade, vissa saker vill man bli men vissa vill man behålla och vara svensk i sitt tänkande och sitt handlande, även om man såklart måste anpassa sig till de lagar regler och samhällsskick som rådet i det nya landet. Vi är stolta över att vara nykanucker att få leva arbeta och bidra till detta land.

Annonser

3 kommentarer

  1. Är det inte märkligt hur man börjar identifiera sig med sitt hemland då man bor utomlands. Det fungerar andra vägen också: närhelst jag är hemma i Finland får ingen annan än jag kritisera USA! De bor inte här och vet inte hur det fungerar. JAG får kritisera USA, men ingen annan! 🤔😉

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s