103. Tom Cruise, Borat & män som hatar kvinnor. Erika

🧀 Cheeeezas Fudge vad jag blir superninjamegairriterad ibland! Ibland alltså, inte ofta alls men även fru tålamod har så att säga små små fläckar.

När man tillbringar minst 20-23 timmar per dygn i en lastbilshytt så blir man utmanad mer än normalt tro mig, inte bara av ens co-driver, som förövrigt kivas med glimten i ögat, utan av så enkla saker som man till vardags inte knappt tänker på. I en normal bostad eller på en ”normal” arbetsplats har man för det första svängrum, man slår inte huvud och andra kroppsdelar i kök, skrivbord, säng, garderob etc så fort man vickar på tårna, nyser eller höjer på ögonbrynen. Det gör man typ i en hytt, som dessutom rör sig, hoppar skuttar, bromsar in och svänger friskt inte alltid med förvarning, och de Kandensiska vägarna lämnar en hel del övrigt att önska ärligt talat.

Och tänk er om jag som är snäppet högre än lavar och mossor, väger drygt 60 kg och normalt rörlig, att jag har o-lätt att röra mig fritt här, hur är det då för M som är dubbelt så stor som jag, snäppet orörligare och snäääääpppet mindre tålamodsbegåvad!?

Vi har det supermysigt, skitroligt och allt funkar jättebra, tro mig! Jobbet är spännande och roligt och vi trivs superbra. Det är som att bo i en liten husvagn med säng, minikök och minigarderob, utan toa. Men saker som vi var bortskämda med tidigare, utan att tänka på det har blåst upp som lyxiga och värdefulla.

Om du knallar runt hemma i din lägenhet eller villa till exempel och blir sugen på något så trivialt som att klippa naglarna, tvätta, gå och shoppa eller tjaa vilja uppsöka frisör, tandläkare eller sätta dig i solen med en kopp kaffe, ja då gör du det bara, eller hur!?

Allt av ovan blir ett smärre projekt här. Bara att skriva är en fight mot naturkrafterna. En treåring med alzheimers skriver garanterat bättre än mig i random truckframfart. Att fylla i tullpapper och scanna in ser ibland ut som värsta runskriften, inte ens stoltaste ögonblick dessutom som jag är/har varit en fena på både att skriva snyggt, teckna och måla. På stillastående underlag. Att lyckas boka en tandläkartid och vara på plats just den dagen i rätt stad och rätt land framöver törs jag inte ens tänka på än.

Att hålla sig hel och ren är även det ett projekt, när och var ska vi stanna, vilket truckstop, finns det duschar, är dom lediga, hur lång rast har vi, hinner vi ens? Att kamma sig funkar i hytten, tvätta sig hjälpligt med våtservetter likaså, att borsta tänderna o diska går sådär. Att stå på en asfalterad lastbilsparkering och pensla gaddarna, spotta eller kasta ut kaffesumpen funkar inte i min värld. Så när vi väl stannar för att tanka, blir det att snabbt hugga tandborstväskan och sprinta in på toa, hoppas att blåsan och tarmsystemet är med på noterna och har lust att anpassa sig till den korta rasten för nästa chans kanske dröjer 4-5 timmar.

Duscha klippa naglarna raka benen eller noppa ögonbrynen, diska kaffebryggare och bestick snabbt och effektivt blir en vana. Vi har i en vecka letat efter en glugg i schemat för att ta hand om den accelererande tvätthögen, ännu har vi inte lyckats så inom ett dygn är förrådet av både underkläder strumpor och Ms T-shirt slut. Det känns sådär. Att stanna och handla oavsett om det gäller mat eller eventuellt nya kallingar är heller ingen barnlek.

Även om man skulle hitta tiden så är utbudet av Walmart med truckerparkering rätt begränsat, vi har lärt oss den hårda vägen att det funkar sådär på en parkering enbart för bilar med oändligt många tätt planterade träd. Så även om jag har guldmedalj i organisering och planering är ett tips till Tom Cruises ev nästa Mission: Impossible film; Få vardagen att funka som Long haul driver, upp till bevis Tompa!!

På bilden sitter vi med en kaffe i solen utanför ett truckstop för ca 3 veckor sedan, eftersom alla Ms brallor (läs 2 par) var i tvättmaskinen sitter han i sina AC/DC badbrallor.

När vi får tillfälle stannar vi och handlar, det blir lite protein, kött kyckling och eller bacon, ägg, frukt, grönsaker, nötter, ost, salami och vatten. Crock-poten/slowcookern vi köpte har betalat sig flera gånger om, just nu puttrar en väldoftande gryta med nötkött champinjoner och squash i väntan på kvällen om några timmar eftersom vi lyckats handla tidigare idag. Sista veckan har vi kompletterat med utbudet på olika truckstops, onödigt dyra nötter, ost o korvstavar och kaffe. Äta ute är ingen hit efter vägen, kan sammanfattas dyrt, onyttigt och äckligt. Det finns undantag, en sallad på Subway funkar, en trippel baconatorburgare utan pommes på Wendys också.

Att bära grejjorna till lastbilen kan också vara spännande. Inte sällan har man tvingats parkera lastbilen ett kvarter eller två bort från affären och när man handlat vattenmelon och 25 liter vatten samt ett par kassar annat så blir det ett nätt litet träningspass faktiskt.

Att sen få in prylarna i hytten är ett kapitel för sig oavsett om det bara är våra duschväskor a la IKEA, eller ovan nämnda inköp. En lastbil är icke gjord för en kvinna i min storlek. Tveksamt om den är gjord för en kvinna över huvud taget. Högst troligtvis uppfunnen av en man, icke alls nödvändigtvis en man som avskyr kvinnor men av en man som inte tänkt eller sett med kvinnoögon under processen.

Män ska inte tillverka eller uppfinna kvinnosaker. Nix. Något som garanterat är uppfunnet av en män som alla dar i veckan hatar kvinnor, en troligtvis helt bindgalen (haha!!) man – är tamponger! Att i ett stort badrum, nyduschad och troligtvis insmörjd med hudkräm, halkig som tusan om händerna, dessutom försöka hantera en tampong inplastad och därmed inbrottssäker värre än Fort Knox borde inbringa både Nobelpriset i fysik och diplom till alla kvinnor i hela världen för att tvingas brottas med av satan uppfunna plastförsedda bomullstussar.

Tänk dig då att befinna dig i en pyyyyyttteliten toa eller i en rörlig hytt när du ska trolla bort plasten, att ens hitta öppningen i plasten är en stört omöjlighet – testa med blöta fingrar – till och med jag svär en ramsa när man står där som en svettig inoljad Bambi på hal is, får man väl av plasten så ordnar den sataniska (statiska) elektriciteten det så bra att de små jävulska plastbitarna sitter fast på fingrarna och man likt en galen mutation av Papphammar och Morran halkar runt och skakar hysteriskt på händerna innan man tuggande av fradga karatesparkar upp dörren till toabåset och totalt tamponggalen kommer ut till en inte ont anandes mannen. Om nu Gud hade funnits hade han garanterat varit man, annars hade hon (Gud) begåvat männen med mens, det kan jag lova!

Temat hygien är ännu icke uttömt men det får räcka för idag, nu har jag laddat duschväskorna med de sista underkläderna, M kommer garanterat få en överraskning straxt då han efter duschen inte kommer hitta vare sig filsingar eller badshorts, utan den gröna Boratdräkten, gissa om han kommer trolla fram en timme att tvätta på redan imorgon!?