99. Ullabella, bitch eller co-driver? Erika & Markus

Det som skulle bli en lugn dag på vägarna visade sig bli resan när vi båda kom till insikt om vissa saker. Tufft att tugga i sig men antagligen nödvändigt.

Låt oss säga, allt skulle vara som vanligt, bara tvärtom. Erika skulle göra sitt första 11-timmars pass och Markus skulle sitta brevid och ”fixa med lite papper”. Hur svårt kan det vara liksom?

Markus: ”Det är bara att konstatera, mitt totala frånfälle av tålamod med saker och ting och mitt totala frånfälle av kunskap när det kommer till tekniska tingestar såsom mobiler, datorer, moderna bilar eller andra saker som har mer än en lampa och kan låta gör mitt lätt irriterad när det inte fungerar som jag vill.”

Erika: ”Jag trodde jag hade hört samtliga svärord i Markus rätt avancerade förråd, men icke, efter denna dag behöver mina öron en spa-helg utav Guds nåde!”

Det finns 1 ratt i lastbilen, bara en av oss kan köra åt gången. Vi har båda körkort om än olika lång erfarenhet. Vi har båda hjärna, händer och ögon vilket innebär att vi båda också kan sköta pappersarbetet, rent hypotetiskt sett.

Pappersarbetet innebär att man dels ska planera resan, plotta den på kartan med kör och vilotidsregler, lämpliga rast- och tankställen kontra med tiden man måste vara framme och lasta sen lossa ett visst klockslag. Vi ska genom tullen, räkna med kontrollvägningar och stickprovskontroller, vägarbeten och alla väder som finns. Sedan ska man skicka ett 15-tal olika mejl dag 1, alltifrån att meddela kontoret när man kommer fram och när man åker från varje ställe, fylla i olika papper till ”broker” och till tullen, klistra på tillhörande etiketter och få med alla uppgifter på rätta ställena. Fylla i kontrollpapper för att trailern är terrorist-kontrollerad, att temperaturen är tagen och var, foto på vågkvittot, på plomberingen och ständigt på vändskivan till exempel.

Sen kommer det svarsmejl angående gränspasseringen, nya loads med mera med mera. Det ringer, plingar med meddelanden från chefer, dispatchers och andra förare, för att inte tala om från vänner och släktingar. Sen ska man utanpå det hålla snyggt i hytten, bädda sängen koka kaffe, tillhandahålla mellis mat och pussar och kramar för att hålla chauffören på bästa humör. Gärna med ett glatt leende, berätta trevliga anekdoter, läsa kartan och dra några skämt med jämna mellanrum, vara beredd o ta (bra) bilder på allt skoj efter vägen, fixa med radio, spellistor och ljudböcker, förbereda duschväskorna med rena handdukar och kläder, se till att tandborstväskan är beredd, att det alltid finns (kallt) vatten nära till hands, se till att alla apparater är laddade, springa ut med soporna, kissa på beställning och så vidare. ”Mmmm, hur svårt kan det vara!?”

Så vi måste hjälpas åt att vara Ullabella min sekreterare, bitch, vi-driver hemmafru you name it. Vore det en platsannons skulle antagligen egenskaper som; tålamod, organisationsförmåga och positivt tänkande vara meriterande. Allergi mot alla tekniska apparater, VM i svordomar och kort stubin vore icke lika meriterande. Nuff said.

Vi har 14-timmars arbetsdag var. Varav vi kan köra 11 timmar. Var. Dock vill vi ha ett liv också även om vi bestämt oss för att jobba hårt så efter en lång dag vill vi avsluta den ihop, äta middag och gå och lägga oss tillsammans. Men att köra mellan 0700 och 2100 är inga problem sammanlagt.

Markus: ” Herregud, det enda jag begär av en co-driver är ju att att hon ska vara kåt glad och tacksam ju!”

Erika: ”Hhmmm, och allting annat händer av sig självt, ayee?”

Markus: ”Mina 20 års erfarenhet av att köra lastbil är oemotsägliga, jag kan det utan och innan. Pappersarbetet som hör till, pillrandet på tekniska icke-fungerande apparater hade också varit en piece of cake om de hade fungerat som jag ville.”

Erika: ”Dagen då jag skulle köra 11 timmar var lång. Rent körmässigt var det skitkul fast jobbigt på slutet. Även fast jag är van från mitt förra jobb att köra bil långa dagar så är det liiiite jobbigare att köra tung lång lastbil jättelänge för första gången. Fick ju mitt körkort efter 8 körlektioner och ingen minns en fegis så det var ju bara att greppa ratten bita ihop och gasa.”

Dagen började bra, vi skulle åka och lasta för att sedan köra till gränsen mot USA. Dag 1 av en trip innebär mycket jobb för personen bredvid, medans dag 2 och 3 ”bara” är att göra resten, se ovan:.

Markus: ”Jag körde till kunden vi skulle lasta hos och backade till. Fick papperna vi behövde på kontoret och lämnade över ratten till min fru för att sedan sitta bredvid, vara Gudabenådad co-driver och supporta min wiffi lite diskret. ”

Erika: ”Min man är en hulk. En hulk på att köra lastbil, Gudars vilken kille. Definitionen av en hulk kan också vara en person som hyfsat lätt blir irriterad, och exploderar. Han skulle lätt kunna benämnas som backseatdrivern from hell, om han inte var så förbaskat ödmjuk. Han lär mig allt han kan. Ljudligt och ofta. Min man är även en hunk. Han är söt även när han är irriterad över småsaker, men snyggast när han är på bra humör såklart.”

Markus: ”Att min lilla fruga innehar VMguld i tålamod är ett välkänt faktum. Det jag eventuellt kanske inte var helt medveten om innan var att hennes istort sett osynliga ljudlösa tassande runt i hytten och diskret blippande på tekniska vidunder innebar. Det som såg så jävla enkelt ut vidare sig vara satans påfund och det började jävlas direkt sekunden jag satte mig i passagerarstolen.”

Det kanske viktigaste uppdraget för en co-driver är att faktiskt sitta bredvid och hålla humöret uppe på chauffören. Visst, att fixa med papper och sånt är ju bra men kan i värsta fall vänta tills man stannar, men en oerhört fördel att göra samtidigt som man kör, om man är två villsäga.

Erika:” När jag kör behöver jag ett stabilt stöd bredvid, för att känna mig trygg. Även för att känna mig glad, och snygg. Inte för att jag är osäker på min körning men det blir så in i vassen mycket roligare om man har någon att prata och skratta med, att dela hela upplevelsen med. När Markus låg och småsov ett par timmar häromdagen var det inte alls lika kul, det var rätt trist och man blev snabbare trött, så jag är oerhört glad att vi är två, och även om jag tycker det är jättefränt att köra så föredrar jag att sitta bredvid. Tur att det av lätt praktiska skäl är bäst så också.”

Markus:”För att göra detta långa inlägg kort kan vi helt enkelt säga att Erika kompletterar mina uppgifter bättre än jag hennes”

1 kommentar

  1. Vilket härligt inlägg och vad kul att jag hittade hit! Jobbet som ni gett er in på i främmande land kan inte vara annat än utmanande. Vägarna over here brukar vara lätta att följa, åtminstone de stora motorvägarna, vilka jag gissar att ni håller er mest på med er stora lastbil. Däremot älskar detta landet ( vet inte om det är lika i Kanada, men jag gissar det.) röd tejp och pappersexersis! Att ni sedan också måste ta hand om precis varenda lilla detalj på ett annat språk och veta precis vad som skall fyllas i var, när och hur kan inte vara ngn liten utmaning!
    Imponerande, verkligen! 🤔😃👋🏻👋🏻👋🏻

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s