95. Premiärtur & Laura Ingalls. Erika

Weeeehooooo!!!! Äntligen är vi ute på vägarna med lastbilen!!!! Så galet skönt efter mååånga lååånga veckors väntan!

Onsdagkväll hämtade vi lastbilen, torsdagkväll öste vi in alla våra prylar – jaa jag vet att vi bara kom med 2 väskor var – någon har obveously fyllt på innehavet, vet inte vem, och fyllde den till brädden.

Visserligen fick vi tillslut exakt den lastbilen vi önskat oss – en Kenworth T680, med bra planerad sleeper och högt i tak, dessutom automat så det både blir mer plats på golvet och skönt att slippa växellådan, den osynkade. Så tacksamma för det!

Dock fick vi den endast någon dag före avfärd så istället för att i lugn och ro inreda den klart från början så fick vi bara hiva in allt i en stor hög, kläder, köksgrejer, handdukar, sängkläder, arbetsskor o vanliga, papper, pärmar, skrivare och inte minst servetter ljus och dukar.

Vi har 1 garderob och 3 lådor, ett litet kylskåp och ett par andra förvaringsfack. Thats it. Min handy man har dock byggt förvaring i hela överslafen, så nu står det fastsatta lådor i olika storlekar däruppe. Fastsatta i botten på slaflådan i en ditlagd skiva, skitsmart! Så nu ska möget bara sorteras upp på bästa sätt, mitt jobb!

Underslafen har vi breddat några centimeter och köpt till en tjock bäddmadrass av memory foam, värd sin vikt i guld! Sängen är numera drygt 110 cm och första natten sov vi som barn, underbart!

Vi steg upp 0500 igår morse, hade packat det sista och städat källarvåningen vi hyrt och bott i senaste 7 veckorna. Lämnade tillbaka hyrbilen och kunde äntligen starta upp ” trucken” och brumma iväg för att lasta den första gången. Vi drog genom Winnipeg nån timme västerut och lastade havre. ” Rolled oats.”

Så spännande att närma sig gränsen till USA med lastbil första gången, och såklart vi blev beordrade till scanning i tullen.

Idag är det lördag 31 augusti och just nu passerar vi genom South Dakota på väg till Phoenix, Arizona. En resa som tar ca 4 dygn med en förare. Denna resa har jag mest suttit bredvid och skött pappersarbetet, icke att förakta, viss kartläsning blir det också, men gissa om det var en underbar känsla när jag körde de sista 2 timmarna igår!!! Wow!!

Gudars skymning det är majsfält precis överallt! Vi ska köra i stort sett rakt söderut i 4 dagar. Tillåten hastighet är 105 km i timmen och vi sitter i bra stolar, har bra ljud i stereon och onödigt snyggt sällskap.

Stater vi hittills kört igenom är North Dakota, South Dakota, strax väntar Nebraska, Kansas, Oklahoma, New Mexico och Arizona på denna lilla trip, få se vad det blir på tillbakavägen.

Givetvis är ju allt uberamerikanskt här, de små gårdarna med slitna pickups och massor av silos, stora lastbilar med gigantiska lass, traktorer och rostig bilar, u namn it. Nyss åkte vi igenom en by som hette Da Smet, pga vägarbete fick vi en detour- omväg- och en skylt visade ”Ingalls” genast började vi nynna på ledmotivet till tv-serien Lilla huset på prärien som man satt klistrad framför på 80-talet. Nästa skylt talar om att detta är Laura Ingalls hemby! Fränt va!!

Nu ska vi dra vidare genom ett regnigt Nordamerika, vi hörs!