94. Chuck the barber och Billy the kid. Erika

HhjJjjhJjjj

Tänk dig att du lever i en Lucky Luke serietidning inklusive små trästäder i öknen med salooner, grocerystores och barberare med skyltar anno vilda västern 1850. På riktigt ser många av småstäderna här i nordamerikatt ut på detta sätt fortfarande. Man kan tro att skyltarna är designade av Billy the kid eller bröderna Dalton. Det kryllar av små hus med ännu mindre företagare. Inte själva företagarna alltså, de är i normalstorlek, iallafall höjdmässigt, nej jag menar företagen i sig. Små charmiga hus med unika skyltar som fullständigt gett blanka fanken i stil a la latteindränkt PK-smittad PR-byrå a la 2019. Här avgudas typsnitten som Gud glömde och favvofärgerna är orange och brunt. Charmigt som tusan faktiskt. Om man gillar 70-talet mixat med vilda västern vill säga.

Skyltarna bredvid motorvägen är ofta hemmagjorda och har vit-gröna-orangea bokstäver på svart bakgrund. När vi var över gränsen till USA häromhelgen så bestod vägreklamen av religiösa floskler, massor av jättestora skyltar där visdomsord som ”Jesus älskar dig”, och ”Jesus är vägen sanningen och livet” vill inspirera till fanatisk hjärntvätt och kan helt ohämmat stå och dundra ut sitt budskap bredvid de oskyldiga trafikanternas förbifart.

Häromdagen var det i vanlig ordning hög tid för skäggtrimning och närmsta människoby fick uppsökas och genomsökas efter en barber. Ett hus inte bredare än 10 fot visade sig innehålla en dylik, iallafall om man skulle tro skylten som hängde på framsidan och trumpetade ut; ”Chucks barbershop”. Plingan på insidan av dörren annonserade vår ankomst och en lokal barber stod i det pyttelilla rummet och frågade vad vi ville ha hjälp med. Barbern visade sig inte hetta Chuck, möjligtvis var denne Chuck en manlig släkting till denne barberare av hon-kön. Dock såg hon ut att veta vad hon pysslade med, iallafall skulle man inte våga säga emot henne om man mot förmodan skulle ha en helt annan åsikt än hennes.

Jag lämnade maken i barbererskans trygga händer och sprintade iväg längs gatan på jakt efter cash, eftersom det troliga betalningsmedlet för den i rappet annalkande håriga behandlingen troligtvis skulle vara lagligt tryckta sedlar. Exakt 4 minuter senare plingade min återkomst igen i dörren till Chucks krypin och döm om min förvåning när barberardamen ifråga just hade knäppt upp skynket runt den numera mindre hårigare kundens nacke och spanade in sopkvasten för att städa upp efter väl utfört arbete.

Min numera lite mer prydligt skäggige man var lika förvånad som jag efter den i raketfartutförda men väl gjorda behandlingen och efterfrågade därför vad han blev skyldig. ”5,50” blev svaret, alltså ungefär 40 svenska kronor. Det var det värt var både han och jag otvetydigt överens om.

Syltorna det frikostigt finns längs vägarna brukar i övervägande men oroande majoritet annonsera att de erbjuder matliknande föremål i form av ”Wings” ”XL-frites” eller ”2for1 cheeseburger” och andra hjärtinfakt-utlösande bukfyllor. Det finns bra mat också, rejäla Barbequeställen med köttbitar stora som en halv ko. Ett favvoställe är ”Halfmoon” där de enligt dem själva har ”The worlds most famous hotdog!” Inredningen är 50-tal och en soffan på bilden en favorit såklart. Hamburgarna är goda, de ser inte lika förvånade ut längre när vi beställer dem ”lettuce-wrapped” utan pommes.

A&W är ett ännu bättre hak, bortser man från logan i bästa 70-talsstil i orange och brunt så har de skyltar med texter om att de värnar om djuren, ingen antibiotika i deras kött osv. En stor anledning att beställa sin salladsinsvepta burgare där!

Vi gillar det här, mysiga småstäder och framförallt väldigt trevliga innevånare. Alla säger till oss att vänta med omdömet tills vi varit med om en vinter, så fortsättning följer!

Annonser

4 kommentarer

  1. Hej och välkomna till Nordamerika! Jag har följt er blogg i några dagar och tycker väldigt mycket om den! Jag är född och uppvuxen i Jakobstad i Finland och flyttade till delstaten Minnesota för över tjugo år sedan. Jag bor utanför Minneapolis, ungefär 7 h söder om Winipeg och känner igen massor av det ni skriver och berättar. De där första iakttagelserna om att Nordamerika är efter, småstäder, saloons etc, etc. NNu vet jag itne hur det är i Kanda, men här i Minnesota finns det massor med trevliga människor! Lycka till med jobb och annat! Det är en hel det annat som är annorlunda ‘over here’!

    Gillad av 1 person

      1. Jo, men jag har bott här så länge, så nu är jag så van med olikheterna att jag jämför, men mera bara rycker på axlarna. Ser fram emot era vidare äventyr… Och det där du skrev om att ha lämnat barnen hemma i Sverige? Vilka barn? Jag har själv en 19 åring, som klarar sig utmärkt på egen hand och har mamma sin i bakgrunden. Hon är ju vuxen. Med dagens kommunikationer är det ju så lätt att hålla kontakterna ändå! Annat var det på 1993 då jag flyttade….! Då var det snail mail som gällde!

        Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s