91. Början till slutet. Erika

Säger som Magnus o Brasse i svordomsvisan; ”Saatans jävla skiiiiiit!!” Eller om jag brukat sådana ord vill säga, och det gör jag ju inte så jag får nöja mig med att muttra, ”attans järnspikar” typ.

En riktig pissdag är äntligen över, debaclet mellan – i ena ringhörnan, en snarg(* dam med huvudvärk och tandvärk, i andra ringhörnan en frustrerad snubbe med gikt, perfekt upplägg för en shitty day.

Spänningen släppte i måndagskväll efter uppkörningen och veckor av plugg och press och fnissattackerna var åter igen ett faktum. Efter det satte dock huvudvärken in som ett brev på posten och irritation över att saker inte fungerar som vi tänkt oss byggde på. Vi vill ut och köra, typ igår men lastbilen är inte klar och inte vår ”in-house-training” heller så det är bara att bita ihop och gilla läget.

Riktigt trist att det ska gå ut över varandra som denna dag, det är ju inte varandra vi är irriterade på egentligen men man får – i brist på annat – klä skott.

Men nu ser vi äntligen ljuset i tunneln på riktigt, om en vecka, senast 1 september sitter vi i lastbilen på väg till Kalifornien.

Det som vi – ytterst naivt – trodde skulle ta 2-3 veckor tog alltså 7. Dock har vi hört att dylik introduktion brukar ta 8-12 veckor så vår vana trogen fixar vi saker med bravur på kortare tid än förväntat. Dock har vi haft mycket väntetid mellan lektioner och möten så hade allt varit så effektivt som man som svensk velat hade allt tagit 1/3 av tiden.

Vi har tvättat om alla våra kläder, köpt nya madrasser och sängkläder och lite annat smått och gott. På tisdag får vi tillgång till lastbilen och kan äntligen börja installera oss! Anställningsavtalen är påskrivna, vi har även gjort företagets egna roadtest, vilket innebar 2 timmars körning i rusningstrafik genom Winnipeg med en av deras lastbilar som man inte kört förut, och har bara ett par dagars indoor-training kvar…

Så nedräkningen har börjat, denna vecka är början på slutet av en lååång väntan, tills det vi längtade efter redan i slutet av januari, få ge oss ut på vägarna! Huvudvärken är borta, tandvärken har tillfälligt dragit sig tillbaka, gikten är botad med litervis med vatten så vi är åter på topp, såååå bring it on!!

(* Snarg; ett uttryck myntat av Markus när han tittar på mig och ser att jag enligt honom både är Snygg och Arg samtidigt.