87. Körkort och gonorré. Erika

Medan de orangea ostbågarna segerrusigt frekventerar min munhåla och sprider smulor och saliv över den inte fullt så imponerade omgivningen reflekterar jag över denna dag i vårt liv.

Jag skulle infinna mig i Steinbach klockan 08.00 lokal tid (15.00 Svensk tid) för en ”warm up”inför uppkörning nummer två.

Fredagens uppkörning klarades galant av genom både Pre tripen, Air brakestestet from hell och Backprovet, och sista delen körningen genom stan kändes perfekt så döm om min förvåning när den något stiffe instruktören kuggade mig för ”2 för vida vänstersvängar”.

”Ehhh, jag har ett stelt skitlångt släp härbakom sir så man måste liksom svänga rejält!”

Jag svängde på fläcken som körskolelärarna visat mig men ändå blev jag inte godkänd. Ledsamt var det här, och skitförbannat bredvid mig men nya tag och en lite diskret avgift på 530 dollars (CAD) senare så var det måndagsmorgon och nytt försök. Och idag gick allt vägen så nu är vi båda stolta innehavare av Class 1 körkort här i Kanada och kan köra istortsett allt utom MC faktiskt. Glädjetårar och inhandling av skumpa och ostbågar blev det. Eftersom vi är slavar under KETO (LCHF) så är de spröda ljuva bågarna av stärkelse och olika kemiska beteckningar inte tillåtna i vanliga fall men nu jäsingen!!!

Ännu glada i hågen parkerade vi efter avklarat körprov utanför Walmart och i trängseln mellan permobila kundvagnar, blommiga klänningar och innehållsförteckningar värdiga minst halva periodiska systemet randas nu en episk verbal tornado.

JÖSSES!! Eller Holy bubbles som man kan uttrycka sig nuförtiden! Killen jag är gift med är tillika innehavare av en av svensk filmindustris största t-shirt-klassiker; Ni vet den som legenden ”Berra” hade ifrån Sällskapsresan, ”Ikväll får 107 svenskar gonorre” ,

Just den juvelen är en av min mans absoluta favorittischor, och just den pröd (prydde, prydade?) den ovan nämndes kroppshydda denna dag. Vandrades omkring på Walmart i Steinbach, denna lilla stad mitten av Kanada, strax norr o Amerikanska gränsen, rätt säker på att vara den ende i sitt slag, ännu ovetandes om den annalkandes smärre katastrofen som snabbt randades i form av den ytterst ödmjuke fd svensken som odiskret gled runt i nämnda affär. En personal, vi kan kalla honom vit, stiff troligtvis gravt frireligiös man, i nedre medelåldern, visste inte bättre än att yppa de magiska orden; ”What does the words on your t-shirt mean?”

Alltså, snabbare än en avlöning satte denna fru händerna för öronen medans hon i farten bort från den nu i stort sett briserade bomben avyttrade något i stil med ” detta vill jag INTE höra!”

Medans jag ännu hade min mans onödigt nöjda leende på hornhinnorna, satte jag av mot andra änden av affären mentalt mässandes ”this is a happy place, this is a happy place”, och undvek därför att höra konversationen som med största sannolikhet resulterade i ett par månaders sjukskrivning med tillhörande lugnande medikamenter för den stackars CISmannen i fråga.  Vad jag senare mer eller mindre frivilligt fick höra vad att när käre Ms leende vänt tillbaka från u-svängen i nacken så hade han hunnit med att tänka innan han öppnade truten för en gångs skull och gjorde ett försök till skadereducering. Svaret han nöjt presterade innehöll ord som ”svensk film, humor, måste vara svensk för att förstå, och sedan direktöversatt till engelska;

”Tonajt oannhanreddändsäven sveeds gätts gånnårrea.”

Svaret som kom över den nu lätt bleke mannens tunna läppar medans han tog stöd av hyllkanten med sina välmanikyrerade fingrar var ”Oh my God!” Sedan vände han sig om och tvärt emot alla större företag med självaktning inpräntade värdeord och servicemindness, så stegade han iväg utan ytterligare kommentarer mot sin kund, troligtvis i riktning mot vilorummet om det hade funnits något.

Summa summarum så blev denna dag en av de bättre för oss båda, nu liggandes trötta men nöjda i den knarriga sängen, efter ännu en fnittrig kväll och fler roliga historier att minnas.