🏡 Vi bor just nu i en liten stad som heter Garson. Det är några gator med medelklassvillor, en liten butik och en däckfirma. Typ min hemby Ervalla.
Garson ligger granne med ett samhälle vars namn jag fortfarande kämpar med att uttala; ”Beausejour”. Franskt javisst, troligtvis från ”Bon jour”. Kanada är befolkat både med engels- och fransktalande befolkning, tur att vi inte hamnade i östra delarna där franska är huvudspråk. Kommunen vi bor i heter något så hysteriskt roligt som ”Brokenhead”. Vad kan passa våra teflonhjärnor bättre liksom? Ingen här fattar varför vi fnissar år namnet. Humorn här är inte på vår nivå – på gott och ont.
Kommunen Trasiga huvudet är garanterat ett gammalt indiannamn eftersom prärien här är hemvist, eller var snarare – åt indianer. Numera skådas de flesta av dessa forna stolta urinnevånare i North end, Winnipeg, (där vi har vår brevlåda tyvärr) nerknarkade i avsaknad av tänder, sittandes i klungor supandes utan jobb. De är skattebefriade av det statliga samvetet och resultatet av den vite mannens intåg och styrande här är förödande.
Vi hyr bottenvåningen i en rätt nybyggd villa av en dam och hennes rätt osmala bruna labrador och ännu osmalare gråa katt. Dock är de mycket sociala alla tre. Damen ifråga är av högst normal storlek dock.
Häromkvällen frågade hon om vi ville följa med på det årliga lokala Demolition derbyt. Det lät ju onödligt kul nästan, ett gäng as-kassa bilar kör runt i en lerig grop och krockar skiten ur varann. Såklart vi ville de detta!
Och mycket riktigt, vilken upplevelse!! De som till slut tog sig till final decimerades ytterligare efter ett vilt slagsmål, inte helt ovanligt tydligen.
Vi har ju kört runt en del i da hood nu och hittar riktigt skapligt. Alla vägar är spikraka och ingår i ett rutnät där alla rutor är 1 mile, dvs 1,6 km x 1,6 km. Alltså är alla åkrar likastora, en rätt smart lösning. Lätt att hitta faktiskt, speciellt om man kör fel.
En par större städer vi varit i ett antal gånger nu är Selkirk och Lockport, i den sistnämnda där ligger också åkeriet. Vart man än kommer är det förutom brummande pickuper med dieselmotorer, massor av småföretag och inte minst matställen. Förutom att bensin och diesel är mycket billigare här än i Sverige verkar det även funka att vara småföretagare än så länge.
På bilden sitter vi i hyresdamens garage, i hennes golfbil. Oumbärlig här hos de flesta tydligen. Så det ska vi tydligen införskaffa sen också enligt M. Kan väl tycka att det känns häftigare med en fyrhjuling, men den kan jag väl brassa runt i på vår framtida farm, så får M glida runt i en ytterst o-grabbig golfbil om han vill. Apropå farm så var vi hos en mäklare häromdagen också, hon hade trot eller ej ett ”log-house” i rockärmen, inkl lada och lite mark. Priset var 544.000 CAD, ca 3,500.000 SEK. Relativt nybyggt sånt amerikanskt timmerhus du vet, med pool och allt. Kul att kika men alldeles för tidigt för oss. Dels har vi ingen kreditvärdighet ännu, dels är det minst ett par år för tidigt eftersom vi tänker jobba ”lässet” nu ett par år först och inte ha några fasta kostnader eller några måsten (förutom en snusfri Dodge RAM möjligtvis).
Omgivningarna här på prärien är jättefina, stora åkrar och fina gårdar. Men den riktiga skogen lyser med sin frånvaro. Tydligen kommer den om man åker nord-öst, så även om detta ”Hood” är fint på alla sätt kommer vårt framtida ställe troligtvis inte ligga exakt här eftersom vi vill ha skog, inte den slyskog i smådungar det bjuds här. Vi får se, vi försöker leva i nuet och än så länge är det myggfritt trots 30-gradiga dagar med fuktig värme, thunderstorms och regn på dagar och nätter.
Mackan & Erika 