Vid flera tillfällen har jag blivit tvingad att åka, och än värre, tillochmed köra några billiknande föremål i form av framförallt KIA men även Toyota och andra hiskerliga historier. Nu har jag gjort det mesta och bästa av situationen vid dessa tillfällen men jag har mått fruktansvärt dåligt. Svetten har trängt fram värre än vanligt och hjärtklappningen ska vi inte diskutera. Hade jag inte varit så kär i min fru hade det varit separerade sovrum sen nyår. Efter att ha ”lyckats” hyra en KIA Soul, eller något, som lyckas få vattenplaning i 70 km/h och låter ”IIIIiiiiiiimmmmmmmgaaaaaaayyyyyyy” när du passerar, till en Toyota nånting som är snäppet större och får vattenplaning i 73 km/h har nu min gode vän Patrik providerat en riktig bil.
Med det menar jag riktig
En Dodge RAM 5,7 liter HEMI, helt svart och markfrigång som kan få min hustru, som är släkt med diverse lavar och mossor, att gå raklång under bilen. Nu jävlar snackar vi. Nästa mission är att övertala hustrun om det totala behovet av denna vackra livsnödvändighet. Det mullrar, händer saker när man trycker på gasen, det mullrar, den är praktisk, den mullrar, underbar design och den mullrar. Om Jesus hade funnits hade han sett till att alla människor haft dessa bilar och kört runt på jättestora stenar hela tiden. Att bensinen är halva priset här ( dess reella värde) gör ju inte saken sämre. Att okynnesköra har fått en ny betydelse.
Livet knallar på, körkorten blir (förhoppningsvis) snart klara, humöret är på topp och jag har fått lite tro på mänskligheten tillbaka. Satfläsk jag har glömt att köpa något, måste köra en sväng. Ska bara leta upp en sketastor sten. Todiloo så länge
Mackan & Erika 