🇨🇦 Klockan är 19.00 och det är Lördag den 6 juli. Vi befinner oss hos på Immigration office, dvs hos tulltjänstemännen i Edmonton. Vi har varit vakna nu i 22 timmar så svensk tid är klockan 03 på morgonen. Vi har rest i 21 timmar sedan vi lämnade hotellet i Köpenhamn. Nyss plockade vi av våra stora resväskor från bandet. Båda trasiga men med kläderna i behåll. Vi är helt utpumpade, frustrerade väldigt spända. De vill inte släppa in oss i landet!!!
Man tror ju inte det är sant! Enligt tullen är ansökan inte helt komplett trots att arbetsgivaren och provinsen gett ok. De knappar på datorer, resonerar med varandra och ringer överordnade. Vi håller på att dö i väntan på besked.
Vi vill inte bli tillbakaskickade till Sverige. Punkt.
De ställer massor av frågor, vill se varenda papper vi har. Lägger pannorna i djupa veck och pratar med varandra. Vi tittar svettigt på, och sneglar samtidigt på klockan trots att missa ett plan är det minsta problemet vi har just nu.
Men så utbrister den bestämda tulldamen: ”I think we have a solution here!” JESUS!! De har kollat så vi kan göra biometrics på plats. Nu, och resten av pappren hjälper de till med, pjuuuuuuuhhhhh!!!
Vi som nyss stått och sagt att vi åker till Thailand om vi inte får komma in i Kanada. Aldrig att vi åker tillbaka till Sverige. Och Kanada har haft sin chans, bye bye!
Men gudars skymning va underbart!!! Vi missar flyget men vad gör väl det, en tulltjänsteman lubbade iväg och skulle kolla när nästa plan gick, så vi har fått ett fantastiskt bemötande!
Såklart passade M på att fråga om importreglerna för snus!
Helt ensamma på flygplatsen inser vi att nästa plan till winnipeg inte går förrän om 12 timmar, så in med allt i en taxi så krashar vi på närmsta hotell, hörs imorgon!!
Mackan & Erika 