Erika kommer ploppa in något om allt det där innan men just nu är det nu och vi är här sedan några dagar. Vardå? Jo vi råkade hamna i Italien, ja just den delen var väl ganska planerad för det är ju faktiskt bröllopsresan men resten knallar bara på. För ganska många år sen körde jag på just Italien och har berättat om mina eskapader för E. Eftersom hon är universums absolut tålmodigaste kvinna har hon uppenbarligen lyssnat och kläcker idén för en tid sen.
-Du jag vill också till Italien och kolla.
Visst gör vi det och nu är vi här med solbrända armar och ett fånigt leende på läpparna. Allt är/ ska vara klart i Sverige för avfärd och idag fick jag in de sista dokumenten till MPNP så nu är det klart, väntar bara på klarskott vilket inte bör ta mer än någon dag. Nu skiter vi i allt vad flytt och myndigheter heter och koncentrerar oss på Italien. Jag har berättat för E vad som är bra och vad som är dåligt med Italien och innan du som lättkränkt läser detta ska du veta att jag menar varje ord som sägs och att det är med hjärta det levereras. Att bara ta ett plan ner till Rom och gå in och hyra en bil (nä Ram´s får inte plats här men en Ford Kuga fick duga) för att bara köra någonstans kan jag bara å det varmaste rekommendera. Vi kör någon mil söderut för att få syn på en by på ett berg så vi kör dit, kollar läget, stiger av bilen och frågar en nisse om det finns hotell och en bra restaurang här. Svaret är i sann italiensk anda långt, omständigt, glödande och ärligt, nä. MEN om ni kör lite sisådär och så så finns där en liten bra restaurang med några rum. Bästa maten i stada. Vi rullar dit kommer in och frågar efter rum och mat och blir bemötta av en halvpackad kypare som bara fixar allt. Visst lite fix med rummet var det för hon som normalt städade var ledsen men han hittade något annat och så var det löst.
Nu kommer vi till maten…….jesus. Det finns inte en krog jag varit på i Italien där man kan lägga upp mat men det behövs inte. De låter alltid smak och kvalitet råda på tallriken, less is more-tanken och det är magiskt. När vår halvpackade kypare frågade vad vi ville ha svarade jag bara att det fixar du, överraska mig och frugan. Helvete i min lilla låda vad det kom rätter, vin, ostar och allt annat. Kruxet med italienska kypare är att plötsligt var han inte bara halvpackad på vin, han röka brass också. Vid frågan om vilket vin som skulle till var svaret iskallt.
-Gillar ni inte vinet dricker jag själv upp det sen.
Mitt i denna matfest kommer den ena brodern som äger stället fram med ett vinglas, ”snor” ett glas vin, skålar och hojtar Salute för att sen fortsätta in i köket. Den andra brodern, vilka måste påpekas att dom är Sauramans mentorer, står vid grillen och lirar lite på köttbitarna, snackar med folk, pussar stammisar på kinden och är allmänt mysig. När vår helsköne, halvpackade, stenade och lätt arrogante kypare glider upp och får ett nekande svar på hur vi önskar vår pasta (vi var ganska mätta på alla förrätter) blir han, än en gång i sann italiensk anda, stött och lite sur. Då kommer en laddning kött in och nu kommer det bästa.
Jag tror på riktigt att det är det godaste kött jag någonsin ätit!
En bit oxfilé stekt till perfektion med en tunn skiva skinka över som istortsett smält och tryffel på en bädd av ruccola. Helt magiskt bra. E fick en liten bit av alla kötträtter som serveras på krogen så efter ett tag intog även hon koma-position på stolen. Just nu var E sliten och hade lite ont i skallen så hon släpar sig upp på rummet men jag hade ju mer vin i flaskan. Jag glider över till grillbrodern med ett glas vin och säger att det var fantastiskt vällagat och att köttet håller kanonkvalitet och svaret är än en gång mega-italienskt.
-Jag vet.
Kan man något annat än att älska dessa människor? Svaret är ja, man kan hata dom till döds också! Så kan man inte säga tänker du, men se jo det kan man. Jag har ett hyfsat ego men jag kommer på sista plats. Det är med totalt dödsförakt dessa människor med telefonen i örat, gasen i botten, tail-gateande i 3 minuter för att sen kasta sig ut i mötande trafik eller i skymd kurva för att köra om. Märk att jag sa mötande trafik, inte körfält, för möte får du hela tiden. Det stör det svenska ordningssinnet ofantligt. för att tre dagar senare smittat av sig så man kör som en 18-åring på steroider själv. Tack Gud för en tålmodig kvinna!! Just nu är vi på väg hem med det enda smolket i bägaren, flyget är försenat 1,5 timme men vad gör det, det är ju inte midsommardagen än.
Jag vill bara lägga till att om ni är i Rom med omnejd, kör till Sezze och leta upp en krog som heter Da Santuccio. Där är maten lyrisk, kyparen nosig, servicen mammig och kvällarna ljumna. Den drivs av två bröder i 65 års åldern med deras 91 åriga mamma som har koll så dom sköter sig.
Bara gör´t
Mackan & Erika 