Så, nu är det faktiskt skitlängesen vi skickade in ansökan, jäääääääättelängesen. Förra Fredagen ju så nu har det gått 6 dagar. Man är ju som en unge på Julaftonsmorgon eller en vecka innan födelsedagen, tiden bara släpar sig fram. Man kollar på klockan flera gånger i minuten, telefonen, och plötsligt plingar mailen till, JAAAAAAAEEEEEEÄÄÄÄÄÄ menvaffan, PayPal informerar eller bekräftelse på besiktningen på en av universums sämsta bilar. Det finns ingen rättvisa i världen. Tiden bara släpar sig fram. Det enda som vi kan göra nu är att vänta och jisses jävlar va segt det är.
Jag måste säga att MPNP håller sina tider på sitt flödesschema så visst, fortsätter dom i samma takt ska det komma svar Fredag om fyra dagar men vid alla brinnswidda jävlar vad det tar tid att komma dit. Då måste man distrahera sig med andra saker och då är min kära hustru den bästa medicinen.Jag vet nog vad du tänker ditt lilla pervo men du hade fel. Jag gissar att E kommer att skriva om detta alldeles strax(t) men jag måste bara nämna det snabbt. När jag jobbade i Borås brukade E ta in på hotell i stan när hennes jobb passade. I Borås finns ett ställe som heter Brasseriet som drivs av bla Cornelia som är en riktigt trevlig tjej. Eftersom hon är slipad när det kommer till gästers önskemål och E ALDRIG kan beställa det som finns på menyn fixade Cornelia efter E´s önskemål. Detta resulterade i en medium rare-stekt högrevsburgare med Hallumi-ostar istället för bröd
Denna alldeles speciella burgare har fått stå mall för alla andra burgare som inmundigats sen dess och inte en enda har hållt måttet. Det har testats allt från bra burgare på krogar runt om i Sverige till bugarliknande föremål på diverse kedjor på ovan nämna platser och som sagt, inte en enda har hållt måttet.
Nu ska vi tillbaka trettio år och lite till i tiden. Min bror och jag var i tio års åldern när ”Mossan å Fassan” kom hem och berättade att: Nu barn har vi fixat en husvagn och ni ska få bestämma precis vart i Sverige ni vill åka. Min kloke bror och jag slog våra huvuden ihop och kom fram till…….Borås, för där finns Hobbex. Vi såg Tomtens verkstad framför oss med leksaker och häftiga prylar på längd och tvärs……..det sket sig. Hobbex består av ett lager……….thats it. Det inhandlades varsin lastbilsmodell i skala 1:32 eller något av märket Volvo F12, klister och färg med tillhörande penslar. Det var en satans tur att det var innomhusaktiviteter vi handlade för jag tror att än till denna dag har campingen på Knalleland inte hämtat sig efter den veckan nederbörd. Det gjorde fan inget annat än regnade och vi klistrade ihop fingrarna och målade allt annat än modellen blå i husvagnen under den veckan.
Vem fan semestrar I Borås? Ja jag kan säga ärligt att sen den dagen skulle inte jag göra det iallafall, men vem fan tror man att man är. Här ligger man på sängen på hotellet och skriver om sin lilla minisemester i Borås. Det finns några väsentliga skillnader och det är, inget regn, inga lastbilsmodeller, inget klister och framförallt den absolut vassaste burgaren i Sverige och den lär bli svårslagen vet vi än åker. Resan hit var iofs också ett litet äventyr men det tar vi en annan gång. Nu kan jag bara konstatera att det iallafall gått en dag till och det blir en dag närmare ett svar från Kanada. Nu ska jag rulla över på sidan, pussa frun gonatt och drömma om hur satans långsamt tiden kan gå.
Natti
PS. Vi åkte vidare veckan efter till Skara-sommarland och där sken solen
Mackan & Erika 