👬 Ja, det är banne mig sant! Hade inte grabbarna längre ner på gatan varit så helskottas trevliga hade det varit lättare att emigrera.
Nu kommer man ju sakna dom där två. Rätt rejält också. Vissa människor tycker man om genuint, och det gör vi med det här paret.
Det är fler än dem vi kommer sakna givetvis, men vissa känner man lite extra för, så är det. Häromkvällen besökte vi ett par vänner till mig som jag inte sett på flera år, men känt i snart 30 år. Jösses vad det var trevligt att träffas, jag blev så otroligt glad att se dem. Det är lite synd att vi inte har träffats oftare men så är det ju i livet för de flesta, man har fullt upp i sitt eget ekorrhjul, på gott och ont.
För min del har jag de senaste åren skaffat mig massor av bekanta, många vänner och en handfull nära vänner, ni vet sådana som man inte nödvändigtvis träffar så ofta – det kan gå åratal – men det känns som igår ändå när man väl ses.
Året som jag nu snart bott i Skåne har inneburit nya bekantskaper, förutom hans färgstarka härliga släkt har vi umgåtts med Markus polare, vänner, grannar, i synnerhet en som är osedvanligt sympatisk, och jobbarkompisar. Och träffat helt nya vänner tillsammans. Vissa känner man direkt att man klickar med, tycker om och hittar, vissa tar det ett tag medans vissa helt enkelt inte har kemin utan passerar revy.
Vissa måste man umgås med oavsett, i jobbet eller i släktsammanhang, men då får man gilla läget. Det har också hänt att en vän skaffat en ny partner som man faktiskt inte alls vill umgås med av olika skäl. Man kanske är bästis med förra frun eller ser att den nya är helt fel för sin käre vän. Vad farao gör man, jo man ses ibland ändå för man vill ju träffa sin kompis. Är det helt åt helskotta försöker man naturligtvis titta sin vän i ögonen och säga ” gör inte det här, det blir inget bra!” Mer kan man inte göra om vännen trots det vill lära sig den hårda vägen. Man får sen hålla masken även om man inte gillar läget.
Markus brukar säga att han är en social ensamvarg. Jag kan ge mig själv det epitetet också. I sociala sammanhang trivs jag och blommar ut, är jag trygg kan jag vara rummets och festens medelpunkt. I nya sammanhang kan jag vara tillbakadragen och inkännande. Men jag trivs bra med att vara själv, fast helst är jag själv med M. Men när man väl träffar folk man tycker om är det ju jättekul naturligtvis!
Ni vet känslan av att man ska bort eller att folk ska komma över, och man känner bara att man inte orkar, att man skulle vilja ligga själv hemma i soffan istället. Nuförtiden känner jag inte så utan styr mitt liv på ett annat sätt.
I Kanada börjar vi om helt, även på det sociala planet. Visst har Markus ett par kompisar där men troligtvis kommer vi inte träffas så ofta. Dels bor de på annan ort, dels har de likadana jobb som för dem åt olika håll olika dagar hela tiden.
Vi får se, känns så in i vassen skönt med oskrivna blad, en helt oskriven bok. Minnen bär man med sig i hjärtat och våra kära härhemma kommer finnas med oss i tankarna tills vi ses igen. Inget kan dock få oss att ändra våra planer nu.
Hasta la vista kära vänner, kära bögar och annat löst folk!
Mackan & Erika 