☝️ ”Det är lättare att dra ner någon från en stol än att dra upp någon.” Det sa en snusförnuftig kusin till mig för många år sedan när jag i hennes ögon umgicks med folk mer eller mindre utan moraliska betänkligheter.
Jag kan hålla med och har inte spårat ur så farligt. Jag har under hela livet haft en ytterst modest inställning till alkoholhaltiga drycker till exempel. Har aldrig brukat svordomar och hållt mig inom lagens råmärken. Ett par fortkörningar och p-böter är nog allt.
Däremot har jag knarkat socker, speciellt under stress. Och det har det varit gott om. Och att min humor varit på gränsen till kriminellt låg även tidigare kan jag erkänna. Den har bara inte blommat ut förut.
Man påverkas av sin partner, på gott och ont. Jag har sedan det Skånska övetagandet av min kropp och själ förändrats en del. Min alkoholkonsumtion har senaste året överstigit det sammanlagda under mitt hela tidigare liv.
Mitt svordomsanvändande ökat med minst 1000 procent. Numera kan jag vid humörsvackor svänga mig med ord av rund karaktär exempelvis som ” jävla mög!”, ”jäklars!”, och till och med ”fu*k you!”. Blir svettig bara jag tänker på det.
Mitt världsherravälde i trafiken har också ökat oroväckande, högst troligt under inflytande av innehavaren av guldpokalen i ödmjukhet himself. Själv besitter jag titlar som guldmedaljör i tålamod förutom att jag är ständig hedersordförande i starrföreningen, iallafall enligt en enig här av Mackans polare.
Markus har många fantastiska egenskaper, varav en är ärlighet. Bland det första han sa till mig var att han har 2 tillkortakommanden, han är lat och fruktansvärt o-ekonomisk. Rätt tunga o-bra egenskaper.
Ekonomin fixar jag, det är mitt gebit med pappersfix och koll på läget. Lathet däremot är en svårbotad sak. Det sista jag vill är att upplevas tjatig, då får man ofta bara sura suckar till svar a la tonåring och det vill man inte som partner.
Jag är också bekväm ibland, och behöver varva ner som sagt. Men vi måste också få saker gjorda. Gräsmattorna hemma hos oss klipper inte sig själva. Lika lite som soporna knallar ut själva eller kalsonger hoppar från golvet in i tvättmaskinen, och vad det exakta måttet på ett tvättberg är vi inte helt överens om, och där går både Google och metriska systemet också bet.
Jag är just nu hemma mer än M och sköter självklart huset, men när vi båda är hemma hjälps man åt, det tycker vi båda även om vi har lite olika uppfattning om NÄR saker ska göras.
Vad då göra? Piska, morot, hot eller gull, det är frågan. Listor och post-it-lappar är min grej, så man kan se vad som ska göras och nöjt bocka av det sen. Eller att gäster är på ingång, det är nog bästa motivationen. Jag har börjat tänka ”vad gör det om hundra år” när jag sneglar på dammtussar eller tvätthög. Det löser sig, inga världsproblem.
De positiva förändringar jag gjort på grund av M är att jag på riktigt varvat ner, tuffat till mig i tanke och ord och kan begagna mig av min barnsliga humor fullt ut. Sedan har jag nästan helt slutat äta godis. Sista årets sockerintag har bissart nog mitt i sockerbeteland varit nästan noll. Att jag gått upp några kilo sedan Skåneflytten beror på god mat och stillasittande. Ingen fara, dessa saker känns ändå jättebra.
Att dagligen få kärleksförklaringar är nog bland det allra bästa. Då måste man inte få blommor eller choklad. (Kalla mig vad du vill men jag som kvinna vill känna mig uppskattad av min man. Punkt.) Och tro mig. Det känner jag. Heeeeela tiden! Men när han i lördags kom hem med en bukett rosa rosor slår ens hjärta lite extra ändå. Gudars skymning vad glad jag blev!!
Jag vet att jag påverkat honom också. Han är lugnare och tänker efter mer innan han brusar upp till exempel. Att jag får honom att vilja bli en bättre man är rätt stora ord.
Så oavsett vem som drar upp eller ner den andre så blir det nog bra. Och att denna stora tuffa karl är söt som socker när han sover stillar mitt sötsug.
Mackan & Erika 