🥂 Vem gillar inte bubblor och/eller choklad? Speciellt när man vill förgylla något tillfälle. Hittills har vi inte behövt leta anledningar för att fira. Och bubblor hör ihop med att fira. Om det så är form av Cava, Prosecco eller Champagne beror lite på tillfället.
Häromkvällen när jag skulle hämta Markus från sin herrmiddag så plingade det till i mejlboxen. Ni som känner mig vet att jag är mer eller mindre allergisk mot mobiler i allmänhet. Pling, surr och blixtar från aviseringar i synnerhet.
Helst skulle jag ta våra mobiler – och med en rörelse som skulle ge mig både diskbråck och lårbensbrott och vara oändligt fjärran från brännbollskastet de coola killarna i klassen på högstadiet kastade bollen milsvida – och låta de gå i omloppsbana runt Saturnus eller något. Får stressymptom och grava irritationskänslor när folk väljer att blir hög på mobildrogen istället för att umgås. Skulle kunna sy mig en mantel och en ögonmask och ge mig ut i samhället och rädda jorden från undergång dvs slå ner folk som sitter med mobilen i familjen sällskap. Kan man kalla sig Social-Savior-Superwoman eller något?
Dock är min mobil just nu ett nödvändigt ont. Min älskling ringer till mig och även ungarna ibland. Vår privata mejl finns där och GPSen. Resten kvittar. Så OM och när det låter något från min telefon och den är inom hörhåll så är det antingen Markus eller barnen som ringer eller SMSar, eller mejlen. Inget annat. I Torsdags var det mejl-brummet som hördes dovt. Jag kollade genast eftersom vi väntar på att KANADA ska höra av sig. Det kunde ta upp till 4 veckor men i torsdags hade det gått 15 dagar när MEJLET med stort M dök upp.
Hjärtat slog vilt när jag öppnade och läste. ”LAA”. Äntligen! ”Letter of Advice to Apply”. Alltså tillstånd att ansöka om Permanent Residency. Tillstånd att ansöka om permanent uppehållstillstånd. Det ni. De tidigare stegen har varit små ansökningar i jakten på denna stora, den riktiga slutgiltiga. Uppenbarligen var poängen tillräckliga! Halleluja!! Jag SMSade M direkt att ”Gå på toa och läs mejlet!!” Men icke sa Nicke! Är man på herrmiddag så – med all cred – är mobilen avstängd. Dock brukar den lilla tingesten återses i fungerade tillstånd för det mesta när man vill bli avhämtad av trevlig fru eller kompis. Alternativet är inte lika trevligt, det vet fler av oss av erfarenhet.
Så när jag studsandes av glädje hämtade mannen med en fungerande mobil senare på kvällen kunde jag knappt bärga mig. Vi satte oss i soffan och småpratade lite under inflytande av en knapp Fireball när jag föreslog att vi kanske borde korka upp en kyld flaska bubbel. Markus såg lite förvånad ut men eftersom han inte kan anklagas för att vara svårövertygad eller modest när det gäller drycker stöddigare än 3%ig mjölk så nickade han om än något frågande.
När jag hämtat 2 champagneglas och gett honom den kalla flaskan bad jag honom kolla mejlen. Hans ögon spärrades upp när han insåg vad det handlade om och han kramade mig jättehårt, länge. En och annan tår blänkte i både hans och mina ögon när vi tittade på varandra och insåg att nu är det allvar. På riktigt. Han var godkänd och välkommen till Kanada med mig som bonus.
Klockan var närmare 02 när vi somnade den natten efter ett par timmars prat, mer bubbel och rätt mycket annat också för att fira. Nu har vi 60 dagar på oss att skicka in dessa dokument med massor av frågor att besvara. Herregud, tanken svindlar.
Mackan & Erika 