34. Highway to hell. Markus

Vi har redan berört de vanligaste frågorna angående vårt liv i Kanada, nu kommer det vanligaste angående mitt arbete. Så vad ska du jobba med i Kanada, Mackan? Jo jag ska köra lastbil, så kallat long-haul. Ofan kommer som svar direkt nio gånger av tio, ska du bli sån där Iceroadtrucker? Njaeee så är det inte. Nu vill jag påpeka att detta är en högst personlig reflektion baserad på de avsnitt jag sett och även av mina goda kontakter i Kanada. En absolut medioker chaffis i Sverige är ett veritabelt ess ”over there” så jag kan klara mig bara på det. Personligen anser jag dessa män och kvinnor som medverkar i progammen vara lite tappade och att producenten av programmen är desto mer tappad och klämd.

De stora problemen ligger i dokumentation som måste fram sen spelar det ingen roll bara du har puls och kan vrida på ratten mellan punkt A och B. Jag har fått till mig att vi kommer köra Highway to hell-vägen (något bärgarprogram på en olycksdrabbad väg) ofta. Som lax på löken ska vi köra i stort sett varenda resa genom Donners pass, ett jättebrant ställe. Vad jag vet blir det inte smalare än två filer någonstans på denna resa, det är sketalångt emellan ställena och det snöar som helvete när det snöar. I min värld blir det inte värre än att köra genom Brennerpasset, uppför Skuleberget eller pilla sig genom skitvägar i Norge och det kan jag tala om att det kan vara hårresande ibland.

Bara för att jag är kaxig nu kommer det väl totalt skita sig och vi hjular väl av vägen på premiärresan, det brukar ju hända storkäftade personer.

Det som jag ser som jobbigt med det nya jobbet är att ekipaget är ”fel”, det är en torpedbil, långt axelavstånd på bara TVÅ axlar på en extra lång trailer och det ska jag in och köra med ”down Town” Los Angeles. Det blir säkert bra, jag ska se till att jag har större tuta än dom så är det problemet också löst.

Jobbet innebär att vi ska köra en så kallad Reefer eller kylochfrys-trailer med frukt, grönt och kött mellan Winnipeg, Calgary och olika platser i Kalifornien. Vi hanterar inget gods utan ser bara till att det blir rätt lastat och lossat sen blir det ett jävla körande däremellan. Sicken tur man gillar att köra.

Jag vill faktiskt inte låta allt för kaxig men jag är inte så fruktansvärt nervös inför detta, bara oerhört nyfiken och vill att det ska vara dags att åka nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s