26. Vad väger vi om 2 år? Erika

🍰 Om vi säger så här, jag gick upp 6 kg på de första 6 månaderna i Skåne, från 60 till 66. Mycket 6 blev det, och det är banne mig inte varken kul eller lätt att minska på!

Om vi ska bli truckers så vägrar jag se ut som en snyggare variant av Heffaklumpen, så en diciplinerad plan är ett måste.

Markus väcker många känslor hos mig, förutom tok-kär så känner jag mig alltid trygg med honom. ❤Förutom att han är en riktig hårding, bullrig och med ett bröst hårigare än en ryamatta, så är han stor. Dubbelt så stor som mig faktiskt. Bredaxlad med rejäl… pondus. Ajj lövve it. Gillar hans storlek.

Jag är alltid trygg med honom, har hysteriskt kul, känner mig snygg, uppskattad och allmänt fantastisk, för det talar han om för mig. Hela tiden.

Men storleken är viktig.

Och trygghet. Men man måste må bra också. Och visst, jag är inte så överviktig, snarare underlång, skulle behöva nån dec mer än de 158 centrimetrarna jag består av. Men de mest fantastiska skåningarna jag känner är snäppet mer underlånga än jag, och eftersom jag vill behålla dem båda under överskådlig tid i mitt liv, så behövdes det en liten, eller snarare rätt kraftig spark i arslet, ärligt talat skiit-stor rättare sagt.

Eller som min dotter uttryckte sig när hon på 21-årsdagen förra året fått ett hyreskontrakt och fick frågan vad presenten var: ”Ett skärp och en spark i arslet!”

Så förutom M, så är vår vän N en kär skåning tillika nära vän. Jag utmanade grabbsen här en kväll nyligen, det är sanneligen inte lätt, de håller ihop de rackarna, sist med tårar i ögonen när jag försökte påtala att de går runt som levande hjärtinfarkter så slog de flabbande vad med varandra vem som skulle drabbas först, utan att lyssna det minsta på mig.

Men nu jäklar, en påskhelg i London väntar om de tappar ett visst antal kg tills dess. Så efter handslag och skrift i blod så sparkade utmaningen igång förra helgen. Både N och jag införskaffade pulverdiet men Markus den lilla raringen drog till jobbet på söndagskvällen med löfte om att inköpa dylikt dagen efter. Vi som känner grabben vet att minnet och prioriteringarna ibland kan gå emot det mesta, men han är ju charmig och godhjärtat så han kommer oftast undan med det, eller hur!

Nåväl, på måndagskvällen skulle jag förhöra mig om hans dag och fick rapport om att det faktiskt inte NÅGONSTANS i hela Jönköping fanns någon form av pulver, han hade personligen kollat på minst… 5 ställen! Mhmmm, visserligen vet jag att han talar sanning, även om den kan vara med en tvist eller tio, men faktum var att han inte ännu var innehavare av något pulver.

Envishet är en av mina egenskaper, så jag dundrade in till närmaste affär, de hade 2 olika märken, precis som apoteket kvällen före. Väl hemma laddade jag en påse med 2 shakers och pulverpåsar med gott och blandadesmaker. Klockan ställdes på 04.00 och jag lade mig och laddade.

Supertidigt på tisdagmorgonen hängde jag helt sonika påsen på dörren till hans grävmaskin och inväntade rätt nöjd med mig själv reaktionen. Han blev faktiskt sketaglad, pjuuuhhh, så kuppen var lyckad!

Efter första veckan så var det vägning och mätningsdags, och gott resultat påvisades hos alla tre! Jo jag hängde naturligtvis på, måste ju stötta med både morot och piska, och kan jag lägga på mig ett par cm på kuppen så gör det inte något! 😉

M har ju lyckats leta på snus over there, så jag ska nog hitta på en Modifastleverantör också.

För även om jag gillar hans stora storlek så vill jag ju behålla honom så länge som möjligt, sisådär 40 år till helst, så han kan räkna med både fysiska aktiviteter och pulver i hytten framöver!

Så vad tror du vi väger om 2 år??