19. ”Ska du bli lyxhustru eller?” Erika

👸 Vad är det för fel på att bara sitta och vara snygg, fila naglarna och äta choklad?
Måste man ha ett jobb? Måste man kunna försörja sig, dra sitt strå till samhällsstacken och sedan trött, glad och tacksam ta emot en spillra pension att leva av på äldre dar…. eller?

De flesta man pratar med angående vår flytt frågar givetvis vad jag ska pyssla med där borta. Tyvärr har ju Hasselfors Garden inget kontor där än annars hade det varit givet 😉. I och för sig är tydligen provinsen Manitoba där vi initialt ska bo, Kanadas mest torvrika, och dess prärie lär väl bestå av sand, så jag får väl börja göra jord annars!

Men skulle jag låta Markus jobba häcken av sig för oss båda!?

Njaa, eftersom jag helst vill vara med honom 24/7, så kommer det bli helt perfekt med oss båda i en lastbilshytt. (Snälla påminn mig INTE om att jag sagt detta om 25 år, då när jag svär över den storsnarkande högljudde knasiga karln som mycket väl är medveten om att han kommer undan med alldeles för mycket pga sin charm!)

Meeeen… till att börja med kommer jag som sagt att åka med, sitta i passagerarsätet och vara så bra sällskap jag bara kan. Kalla det lyxhustru om du vill, men jag kan tycka att jag inte riktigt lever upp till det epitetet ärligt talat. Jag kommer självklart hjälpa till så mycket det går, allt från att kolla kartor och adresser till lagar och regler i de olika staterna samt vara allmänt moraliskt stöd.

Men på sikt det är inte ett alternativ, såklart jag måste ha ett jobb. Och för mig är ett jobb på hemmaplan för att vara själv i 3 veckor när Markus är borta och kör inget alternativ. Då kan jag lika gärna vara kvar i Sverige. Som min pappa uttryckte sig, ” kan inte du vänta kvar här, flytta tillbaka till Ervalla och låta Markus åka dit och köra ett tag!?” Nej, tyvärr pappsen, det kommer inte att hända”.

I själva verket är det högst sannolikt att jag tar lastbilskort jag med. Det kommer jag nog göra så snart jag kan. Då kan vi köra samma bil, samma rutt, samtidigt. Som sagt kommer vi troligtvis inte skaffa ett fast boende den första tiden utan bo i lastbilen. Det är jääääättestora lastbilar därborta, bo-delen heter Sleeper och är som en liten husbil faktiskt! Så även om vi bara har 1 inkomst första året/åren, så har vi ju inte speciellt höga utgifter heller. Enligt en katastrofalt ödmjuk snubbe jag känner som i stort sett vet allt bäst 😘, har jag dessutom talang för att köra, så det blir nog bra.

Efter övningskörning en viss period så blir förhoppningsvis även jag anställd , säg efter ca 2 år. Då har jag hunnit lära mig massor av att sitta bredvid och sen ha M som stöd när jag kör, det blir helt perfekt!!

Det vi MÅSTE ha är mat, försäkringar, mobilabonnemang och bankkonto. Lite kläder och ”heminredning” till hytten också ( och jaaa, det finns IKEA i Winnipeg!)

Så givetvis, ska jag ha ett eget jobb, såklart jag ska vi hjälpas åt med försörjningen och betala skatt, så snart det går, och göra rätt för mig. Däremot det där med Pensionssystemet har jag ännu dålig koll på där borta.

Som sagt kommer jag troligtvis arbeta som co-driver till Markus, vi får isåfall 1,5 lön och hjälps åt med arbetsuppgifterna. Vi vill nämligen spara så mycket pengar vi kan för att någon gång skaffa ett ställe i skogen, en pickup och en hagelbrakare eller två, ett ställe där vi kan bli pensionärer.

Men, jobb finns det, det säger alla vi pratat med, så jag är inte ett dugg orolig ärligt talat, om vi av någon anledning vill eller behöver byta yrke.

Så ser iallafall planen ut just nu. Verkligheten kommer visa hur lyckad vår plan är, och hur mycket den kommer ändras och vart den tar oss.
Oavsett vad, så kommer jag nog klippa ner naglarna lite innan vi åker, hellre det än att bryta dom bara vid åsynen av ett dussin snökedjor eller dylikt.