11. Att säga upp allt. Erika

🌷 Säga upp mig från… ja allt! Först från världens bästa jobb. Det hade jag aldrig – på riktigt trott.
När jag januari 2013 fick jobb på Hasselfors Garden AB i Örebro efter 7 år som Trädgårdsmästare med egen anläggningsfirma så hade jag hamnat rätt. Ett anrikt företag med över 400 år på nacken, tillverkade kvalitetsjord och en fantastisk personal som välkomnade mig hjärtligt från dag ett.

Under de nästan 7 åren som anställd så bytte jag tjänst 4 ggr, senaste åren inom vår Park-avdelning, en tjänst med kvalitetsfrågor och samarbete i fokus.

Jag reste över hela Sverige, fick använda min kunskap, utmana mig själv och lösa problem.
Jag älskar mitt jobb. Frihet under ansvar. Många är kvällarna när man sent om sidor stapplat in på ett Scandic hotell någonstans i Sverige med portföljen under armen. Man köper med sig en sallad upp på rummet och slår igång datorn för ytterligare ett par timmars jobb.

Inte ovanligt att man kört bil 8-10 timmar och haft ett par spännande möten om jord, torv, rot-ogräs eller stått i en grusgrop och tittat på sand🤗.
2017 körde jag 9000 mil. Det blev några ljudböcker men mest musik att sjunga till under bilkörningen.

Till alla som under åren frågat mig vad jag gör har jag sagt att jag jobbar med jord. Vi tillverkar anläggningsjord av torv, lera och sand. Och att jag jobbar på världens bästa företag, Hasselfors Garden.
Vi är ledande inom branchen och det finns en oerhörd stolthet och kompetens inom företaget. Och det hade jag sett fram emot att vara en del av i resten av mitt yrkesverksamma liv, i kanske 20 år till.

Men vad vet man om morgondagen… ingenting som kanske tur är.

Innan jag ringde min närmaste chef och sade upp mig i början av februari, så funderade jag ett varv till.
Jag har sedan studenten 1989 alltid haft jobb, rätt många olika, allt från bokhandel, konditori, restaurangbiträde, till marknadsassistent, säljare flera gånger om, och på senare tid egen företagare/Trädgårdsmästare och nu ”Production Supervisor Park” på HFG.

Jag har varit arbetslös 1 gång i mitt liv, i 2 veckor.

Nu säger jag upp ett välbetalt fantastiskt jobb med tjänstebil och gudomliga kollegor, utan ett nytt att gå till, herregud kvinna är du galen!?

Det känns lite som Markus också säger, svajjigt, att lämna det trygga för det okända.
Samtidigt är jag inte ett dugg orolig, jag vet att vi gör rätt, och att det ordnar sig oavsett vad och hur.

Häromdagen sade jag upp vårt hyreskontrakt, mobilabonnemang och avslutade mitt företag. Snart ska vi säga upp försäkringar och bankkonton, eller flytta dem iaf…

Våra tillhörigheter ska säljas och i sommar, dagen för avresa står vi utan inkomst, boende eller prylar här i Sverige, det är rätt läskigt faktiskt.

Det här är mina, våra drömmar, våra planer, mitt och Markus liv. Även om det inte blir som man tänkte sig och trodde, betyder det inte att det är ett misslyckande om drömmarna, och planen förändras under resans gång, man blir bara rikare på erfarenheter och upplevelser.

Jag har nästan alltid gjort vad som fallit mig in, om man inte testar så får man inte veta, eller hur!?

Jag har många gånger hoppat utan att veta hur jag skulle landa, inte bara genom olika jobb och flyttar, jag har alltid varit ” någon” som fixat,  startat föreningar, företag, drivit projekt, gift mig, skilt mig, gift mig, skilt mig, snart gift mig för sista gången ❤, gått in i väggen, byggt en gård, skrivit böcker, blev partiledare, fixat kryssningar och demonstrationer, stått upp för det jag trott på, genomfört det jag velat etc, etc….

Jag har varit impulsiv javisst, men alltid följ mitt hjärta och mina drömmar, jag är rätt trygg i mig själv och haft insikten att det faktiskt ordnar sig, och det gör det.

Du får tycka att jag är galen, men jag tycker synd om de som inte törs följa sitt hjärta.

Jag ser fram emot att sitta bredvid min högt älskade Markus i lastbilen med alla våra tillhörigheter i några väskor där bak, med en gitarr i knät och skråla ikapp! 💖

Som vår favorittavla säger;
”Don’t call it a dream, call it a plan!”