10. Död, pest och pina. Markus

🎥 Jaha tänker du, någon Lars Norén-pjäs på g. Så illa blir det inte men man kan inte låta bli att tänka på just dessa saker. För vissa av oss blir det kanske sista gången vi ses. Låter kanske dramatiskt för vi är ju fortfarande klassade som unga och friska. För all del är det så men alla har vi väl någon vän eller släkting som kört ihjäl sig, blivit påkörd, blivit hastigt sjuk, drunknat eller på något annat korkat sätt ställt tofflorna och checkat ut.
Jag vet själv att mina sista ord till min farsa var: ” Vi ses”, och sen slog jag igen bildörren efter vårt restaurangbesök. Jag såg aldrig mer honom, inte ens en kropp.

Erika och jag satt som vanligt och pladdrade högt som lågt när jag drar upp detta ämnet. Du vet att vi har släktingar och vänner som inte är några ungdomar direkt och jag har kär släkting som är svårt cancersjuk. Det kan bli sista gången vi ser dom för jag tror inte vi kommer till Sverige på besök de 2 första åren iallafall.
Det blir ganska definitivt då. Inte för att det är så svårt att ta sig tillbaka till Sverige men det tar sin lilla tid.

Tyvärr är det så att jag har lite vana på att inte vara hemma när dessa saker sker. Jag tänker på min morfars bortgång som skedde när jag som 12-13 åring var i Tyskland och lastbilsluffade med min farbror och några år senare min mormors bortgång då jag själv höll i ratten i samma land.
Mina morföräldrar var stora förebilder, vänliga själar som jag och min bror ofta sov över hos, vi var i deras sommarstuga i Mellbystrand på somrarna, byggde höhässjor till rådjur, fiskade kräftor med alla kusiner, lekte och jobbade på sågverket och hade en fantastisk barndom i övrigt tack vare dom. Plötsligt var dom borta.

Jag har inget dåligt samvete för att jag inte varit hemma när det skett men jag har lärt mig av det. Se till att ”vara klar” med vänner och släktingar när du säger hejdå och stänger dörren för i nästa hjärtslag kan dom vara borta. Jag har inga ursäkter till mina morföräldrar eller till min far för vi ”var klara” och det är skönt, trots saknaden. Trots klyschan finns det en stor sanning i att livet går snabbt och det kan ta slut snabbare än tänkt.

Som exempel i detta var vi på middag igår kväll hos ett par goda vänner till mig. Där kom såklart diskussionen upp om emigration och vi berörde vissa ämnen som jag kommer med längre fram. Vi var inte överens om alla saker som dök upp men man ventilerar sin åsikt, lyssnar på den andre och när kvällen är slut respekterar man den andres åsikt. Det finns ingen anledning att av princip tvinga sig på den andre och bli förbannad, du blir aldrig ”klar” då. Det lämnar bara en bitter smak och fyller ingen funktion.

Erika har lärt mig att tänka efter och fundera på om det verkligen är så viktigt att ta striden för att få rätt. Ibland är det men för det mesta inte. Vår kväll slutade med kramkalas i vanlig ordning och vi är ”klara”.