✉ I vårt fall, där det började med att Markus fyllde i en jobbansökan på ett åkeri’s webbplats, och sedan inom kort blev kontaktad av dem, så handlar det om att arbetsgivaren via sin provins påvisar mot Emigrationsmyndigheten att de vill ha och behöver just denna arbetskraft.
I vanliga fall om du kommer på att du vill emigrera till Kanada är det inte helt lätt. De släpper inte in vem som helst, jo flyktingar absolut, studenter och turister. Men de vill ha hederliga medborgare som tillför landet något, som sköter sig och betalar skatt.
Det är jättemycket att hålla ordning på, att läsa och förstå, jag är helt med på att många väljer att anlita en emigrationskonsult för att inte missa något!
Allt är naturligtvis inte guld och gröna skogar, det vore oerhört naivt att tro det. Vi hoppas på det bästa, frågar runt, läser på, och som sagt arbetsgivaren tar hand om mycket tack och lov, men det betyder inte att vi inte själva ska veta och vara pålästa! Man kan bli blåst också, hörde det själv igår av en landsman som snabbt fick söka annat jobb när de kommit över. Så visst, allt kan hända.
Du kan själv fylla i en ansökan via Express entry, utan att ha en klar arbetsgivare såklart, och stå för alla kostnader själv, men har du turen att hitta en arbetsgivare som betalar och fixar åt dig är det mycket värt.
Men oavsett så tveka inte utan följ din dröm, är det meningen så kommer det lösa sig!
http://www.canada.ca ger massor av information.
”Vår” arbetsgivare lämnar in alla våra papper till sin provins, till ett Provincial nominee program, och när de blir godkända där, skickar provinsen de till Emigrationsverket. Det kallas Express Entry via detta MPNP, Manitoba provincial nominee program.
Det finns olika typer av Express entry, men samtliga handlar om du är en eftertraktad utländsk arbetskraft. En ”Skilled worker”. Det finns en lista över de yrken de främst söker folk i.
Dock finns varken Lastbilschaufför eller Trädgårdsmästare på listan, men nu har vi ett jobb inom räckhåll ändå, så det ska fungera får vi verkligen hoppas!
Provinsen måste sen påvisa att arbetsgivaren försökt söka Kanadicker till tjänsten under viss tid utan godtagbart resultat, för att visa att denne utlänningen är bästa alternativet.
I vårt fall känner vi 2 (fd svenska) personer som nu kör lastbil i Kanada, där de har gjort en liknande process som vår, och åkeriet där Markus sökt jobb har en annan svensk anställd.
I slutet av mars räknar vi med att ha samlat in alla våra handlingar, och skickat in dem. Enligt arbetsgivaren brukar det sedan ta 8-20 veckor innan man fått svar.
Jag satt i rummet när Markus hade sin första anställningsintervju, via Zoom, det är som Skype. Det tog nära 1,5 tim och rekryteraren bombade med frågor. Det som tydligt framgick, som han sa rätt ut, och även skrivit i mejl, är att de är högintresserade av M, och av oss, om vi framöver kan köra båda två, samma bil, ”Teama”. För är det något ett åkeri är intresserade av, är att lastbilen alltid rullar.
Vi får se, mycket praktiskt återstår, och många kostnader som vi ska betala själva, även om vi får hjälp med en del kommer detta kalas kosta ett rätt stort antal tusenlappar, innan vi sitter i lastbilen och kan börja jobba in pengar. Detta måste man vara medveten om.
Uppskattade kostnader:
Ansökningshandlingar totalt M+E ca 100 000 sek (varav arbgiv betalar en del), beror på t ex om man måste göra medical check och biometrics i Sverige, vilket är skiitdyrt) Vi ska påvisa att vi har 7000 CAD.
Flyttkostnader ca 10000
Levnadskostnad i Sverige efter uppsägningar 1-X antal månader ca 40000/mån
Reskostnader ca 15000
Nya körkort E (arbgiv står för Ms körkort) ca 600 kr för bilkörkort och ca 20000 för lastbilskort
Boende, mat, försäkringar, inköp av diverse, t ex nya mobiler mm första månaden på plats ca 25000
Så kanske 200.000 ska ut innan det kommer in något på kontot igen.
Om det dröjer, och vi får vänta här hemma så är det bara att jobba under tiden, varken jag eller M är bang för vilket påhugg som helst. Just nu känns det dock som vi skulle kunna resa vilken dag som helst, men vi har mycket praktiskt att fixa och några roliga grejer i Sverige vi skulle vilja uppleva innan vi åker. Det optimala för oss vore att resa i mitten av juli.
Att emigrera är ingen lek, det är blodigt allvar, att flytta till ett annat land långt bort från övrig familj, släkt och vänner. Samtidigt känns det skönt att ha er kvar i Sverige, så vi kan komma o hälsa på er, tänk vad kul det blir att ses när det väl blir av!
Vi kommer antagligen inte ha något hem att tala om närmaste åren, till att börja med kommer vi faktiskt bo i lastbilen. Efter ett tag kanske hyra en etta på typ 15 m2 men vårt drömställe, ett timmerhus i vildmarken kommer troligtvis dröja.
Det, och mycket annat visar sig.
Mackan & Erika 