2. Beslut 2019-01-24. Markus

🌎 Någongång under 2010-2011 lyckades en arbetskamrat till mig med sin dröm, att köra ”riktig” lastbil i USA. Efter en stor mängd arbete med myndigheter och byråkrati visade det sig att jobb i USA var en omöjlighet, men det fanns en möjlighet i Kanada. Sagt och gjort, han sålde allt löst, packade en container, tog frun under armen och emigrerade.           

Vi var några i Sverige som följde honom på sociala medier och hejade på och det dröjde inte länge innan nästa kompis åkte över. Dessa gossar lobbade på plats för mig och tyckte att, ”kom Mackan, detta passar dig som handen i handsken”.              

Åkaren som dom jobbade för tog kontakt med mig via Facebook, där vi fortfarande är vänner fast vi aldrig träffats. Tanken lockade, det stora äventyret, men hemma hade jag ansvar för barn och skatter som måste in, så det var inte aktuellt.   Men ända sedan dess har det legat som en tanke bak i huvudet, en dag Mackan, en dag kanske….

❤ En vacker dag i Mars 2018 trillade en ängel ner i mitt knä och tro det eller inte men hon hade samma tankar och värderingar som jag har. Och då inte bara gällande att emigrera utan i allt. Vi pratar politik, barn, ekonomi, hushållning, tankar och värderingar som bara passar ihop, i allt. Där jag inte räcker till tar hon vid och vice versa med andra ord stämmer det som klichén säger, själsfränder.                                     

Erika åker efter någon vecka med mig till Holland i en lastbil och vi snackar hela nätterna igenom om allt, högt som lågt. Två saker av allt vi pratade om de nätterna var att emigrera, något som hon absolut var med på otroligt nog!                                             

En av hennes frågor till mig var hur mitt drömboende såg ut,  och mitt svar var ”ett timmerhus mitt i skogen”. Jag kan fortfarande se Erikas lätt lyfta ögonbryn när hon svarar: ”Jag har ett nerpackat, är du sugen på att sätta upp det med mig?” Där och då visste jag att den kvinnan ska jag gifta mig med.

Ett halvår senare hyr vi en fantastiskt vacker gård med en brutalt vacker park/ trädgård och timmerhuset ligger bakom garaget nerplockat i väntan på en plats i Sverige. Dock hägrar emigrationen fortfarande, vi dryftar det lite lätt ibland, även om vi fokuserar på ett ställe i norra Sverige.

När vi nu pratar om ev. emigration är det inte ängre bara äventyret som hägrar utan det politiska systemet i det här landet och att den ofantligt korkade byråkratin får härja fritt. Jag blir mer och mer brydd över att se hur resurser och goda människor blir tillintetgjorda av dessa enorma kvarnstenar, att jag och andra arbetande människor ska vara glada att vi får arbeta för att betala dessa kvarnstenars oerhört korkade beslut.


Vill jag inte betala skatt? Jo det är väl inte så konstigt att göra, vi måste ju ha samhället att snurra, men att vi ska ha skattelättnader på elbilar är ju bara en av tusentals snurriga beslut som kostar enorma mängder med pengar. Är de människor som sitter på våra styrande poster det bästa vi kan prestera så tycker jag av hela mitt hjärta att det är pinsamt. Jag kommer inte ge mig in på några politiska diskussioner, jag vet var jag står och du får stå var du vill, jag ska bara inte vara med på denna karusellen.   

Med detta i tankarna kommer vi gång på gång in på hur vi en gång pratade om att åka till Kanada och plötsligt har vi bestämt oss, vi gör det, vi drar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s