1. Beslut 2019-01-24. Erika

❤ Vår saga började 12 mars 2018. Kärlek på första daten, och sedan dess har det mesta gått i raketfart. Men är man säker finns det inga skäl att tveka,eller hur!?                                      

I slutet av mars när jag tvärnykär åkte med Markus i lastbilen och vi lekte ”1000 frågor” för att lära känna varandra, frågade han mig om jag skulle kunna tänka mig att emigrera.

Jag minns att jag såg på honom under tystnad en stund innan jag ärligt svarade ”javisst, varför inte!”

Vad ingen av oss visste då var att 11 månader senare hade vi bestämt oss. Det var en torsdag i slutet av januari, han hade nyss kommit hem från 4 dagars bortajobb till en extra kelsjuk sambo med middan klar och efter maten och ett par glas vin satte vi oss i vardagsrummet.

Som alltid diskuterade vi högt och lågt, allt från hur vår dag varit till världsproblem. Vi pratade om sommaren, om vår planerade USA-resa, där vi under några veckors roadtrip bland annat skulle leta efter min rosa Cadillac, käka Cajun-kräftor och lyssna på äkta gospel. Men också att vi skulle besöka Markus vän i Kanada för att kolla läget där, hur det var, om vi någonsin skulle få för oss att flytta dit.                                             

Vi satt i soffan, båda tänkte samma tanke, sa det i mun på varandra,  ”varför ska vi åka därifrån sen, kanske lika bra att stanna kvar!?”  Han höll min hand, vi tittade varann i ögonen och sa ” vi gör det, vi flyttar till Kanada!”

Efter ett väldigt innehållsrikt 2018, vårt första år tillsammans, där våra två olika liv skulle vävas ihop, småknutor rätas ut och drömmar, planer och tankar ventileras, justeras och sammanfogas, hade vi efter många och intensiva diskussioner kommit fram till att vi hade väldigt liknande värderingar och framtidsdrömmar.

Vi hyr sedan augusti 2018 en fantastisk gård med helt otrolig trädgård strax utanför byn Tågarp i Skåne, och planen vi kommit fram till var att bo där ett tag men att så småningom skaffa ett eget ställe. ” THE place” så att säga, det som uppfyllde alla våra kriterier, enskilt läge, mycket skog osv där vi kunde vara ifred, ha lite djur och odling till självhushåll osv. Var det låg geografiskt hade ingen betydelse, men på senare tid hade vi lutat åt norra Sverige. Glesbygd och bra priser lockade naturligtvis.

Vi fick regelbundet tips från Hemnet men ännu hade inget objekt ”allt” och vi hade heller ingen jättebrådska, vi trivdes bra med livet som det var, och allt har sin tid. Drömstället skulle dyka upp, oklart när dock. Nu blev det inte varken Norrland eller övriga Sverige utan Kanada, världens mest glesbefolkade land!

Beslutet var både lätt och svårt. Vi hade bra bostad, bra jobb, släkt och vänner och inte minst ungarna, rätt vuxna visserligen, här i Sverige, och man vet vad man har men inte vad man får som ni känner till. Många parametrar att ta hänsyn till privat som inte var helt okomplicerade. Men med tanke på det politiska läget i Sverige var valet att emigrera lätt. Mer om just detta längre fram.

Efter beslutet den torsdagkvällen började det snurra av frågor, och ingen av oss hade lätt att sova den natten, nu väntade massor av förberedelser inför det stora äventyret!